Sven Melander berättar

Sven Melander har drabbats av cancer igen. Här berättar han själv hur han lever med sjukdomen, hur det var att berätta för sina barn och vad han önskar sig mest av allt i livet.

Sven Melander
Sven Melander har drabbats av cancer igen. Denna gång i matstrupen. Behandlingarna kan bara bromsa sjukdomen, inte bota.

– Nu har jag drabbats av cancer igen.

Inte samma cancer, nu är det tyvärr en ny sort. Ombyte förnöjer, som de säger.

Jag gick ut på Facebook och berättade om att jag hade fått tillbaka cancern och fick ett fantastisk gensvar!

Sven Melander går på gata

Människor skrev att jag skulle kämpa på, de tyckte att det var beundransvärt att det är någon som tar detta med lite humor. Jag tror att människor uppskattade att att jag pratar om det på ett sätt som är greppbart.

Humorn är en stor del av mitt liv, har man humor och självdistans blir livet så mycket lättare att leva. Kanske speciellt i den situation jag är i nu med en allvarlig sjukdom.

Ombyte förnöjer, som de säger.

Det är så konstigt men om man tar situationen med en nypa salt så blir det så mycket lättare!

Den här gången har jag fått cancer i matstrupen och det är lite mer komplicerat. Jag får cellgifter i olika intervaller och har hjälp av sjukvård i hemmet.

Den här tumören kan man inte ta bort, den sitter så illa till. Den behandling jag får är bromsande, inte botande.

Om forskarna inte kommer på något nytt, vilket jag naturligtvis hoppas, kommer jag komma till ett läge då bromsarna inte längre tar, och då är det ju ”tack och hej leverpastej”.

När jag fick cancerbeskedet skickade jag ett sms till alla mina barn och sa att ni får komma hem till mig ikväll. Sedan berättade jag exakt vad läkaren hade sagt. Då blev det tårar. Sedan samlade vi ihop oss och gick ner till krogen på hörnet. Det blev en av de trevligaste kvällarna i mitt liv.

Det blev en av de trevligaste kvällarna i mitt liv.

Vi skrattade och pratade.

Jag har mitt sätt att se på detta. Mitt sätt att hantera cancern är samma sätt som jag hanterar mitt liv på: om du har tre månader eller tre år så har du ett liv du är skyldig att leva.

Även om jag är sjuk och har ont så pågår livet utanför som vanligt. Och jag vill ju vara med om det!

Det är som jag brukar säga: man måste göra dåliga sketcher också, för annars skulle ingen känna igen de bra. Om det inte fanns smärta i livet fanns det heller ingen glädje.

På det senaste besöket från hemsjukvården frågade sjuksköterskan om det var något jag önskade mig till nästa vecka.

– Fred på jorden, svarade jag, såklart.

Läs fler personliga berättelser

Vill du få information om vårt arbete för att besegra cancer?

E-post

Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.