"Jag vill känna att jag har levt fullt ut"

Under en klarblå himmel, mitt i det österlenska lapptäcket av böljande åkermark, sitter vi i skuggan under mullbärsträdet på gården Eklaholm. Karl Fredrik är fortfarande blöt i håret efter morgonens träningspass i Simrishamn. Men det kommer att torka på nolltid. Högsommarvärmen är här och svalorna flyger högt. 

Ge en rosa gåva

På innergården är det redan full aktivitet. Ett surrande och sorlande av humlor, bin och besökare. En doft av rosor, lavendel, rosmarin och varma kullerstenar.

I varje vrå växter det något. Vajande vallmo, stockrosor i alla färger, rosa dahlior och gröna kameliaträd. Citronträd i stora krukor och ett 800 hundra år gammalt olivträd - Olivia – som har ett eget hus.  

Och så fort Karl Fredrik tar ett kliv ut ur avskildheten i skuggan, kommer det fram kunder som vill hälsa och prata odling, om ditt och datt. Tar foton med floristen och trädgårdsmästaren från tv-rutan, som generöst ställer upp med ett stort leende.  

– De allra flesta som kommer fram är jättetrevliga, några till och med skriker av glädje. Tänk så underbart att kunna inspirera folk så! Det är ändå våra kunder som gör allt det här möjligt. Och personalen. Och här kommer Anna! 

Deltidaren Anna går förbi med några jordsäckar och Karl Fredrik frågar om hon behöver hjälp med grinden in till den privata delen av gården. 

– Hon håller ordning här, är otrolig och väldigt effektiv. Finns ingen som gör saker så bra och så snabbt som hon! Tydlig är hon också, och det behöver jag.  

Entreprenören i rampljuset 

Passionen och engagemanget för gården Eklaholm, den verksamhet och det liv han och maken Petter Kjellén har byggt upp här under tio år, går inte att ta miste på. Karl Fredriks energi och entusiasm smittar av sig, med nya projekt ständigt på gång.  

Tanken med Eklaholm var aldrig att det skulle bli så stort som det är i dag.

Redan som 18-åring startade han sin första handelsträdgård tillsammans med några vänner, som ett examensprojekt på gymnasiet. Han har drivit butiker både som ägare och butikschef, är utbildad florist och landskapsarkitekt, och har varit med i flertalet tv-program. 

– Tanken med Eklaholm var aldrig att det skulle bli så stort som det är i dag. Det blev både bättre och större än visionen, vilket är fantastiskt och vi är så tacksamma över alla som besöker oss. Men visst, stundtals har det också varit mycket för oss att hantera. 

När tv-serien “Karl Fredrik på Österlen” gick åren 2020–23 och var som allra mest populär, fick gården enormt många besökare. De första åren sammanföll dessutom med pandemin. Ungefär 1 000 bilar och 1 500 människor kom hit varje dag när det var som mest, sju dagar i veckan. 

– Folk stannade ju i Sverige, hade mer tid att spendera i trädgårdar och sommarhus. Ville ha det extra fint hemma och hade tid att förverkliga sina trädgårdsdrömmar. En liten köksträdgård eller slingrande lavendelgång. Och vi var förstås väldigt tacksamma för alla besökare, när så många andra verksamheter fick lägga ner. 

Att bo på jobbet under den hektiska tiden var praktiskt, men också utmanande. I dag har Karl Fredrik och maken Petter ett till hem i byn Bjärsjölagård, 50 minuters bilväg bort. 

– I natt var jag uppe till ett och vattnade så jag sov här, och det är lite närmare till morgonträningen. Och jag älskar den här platsen, kvällarna är så mysiga här! Med musiken igång går jag ut och vattnar, fixar, klipper och grejar. Njuter av vår privata trädgård här bakom, vi kan vara lite mer i fred här. 

Månskensbonden och naturen

Karl Fredriks kärlek till naturen och intresset för färg, form och konstnärligt skapande har han med sig från tidiga år. Hans morfars mamma var född i början på 1900-talet och var väldigt inspirerad av arts och crafts - en konstriktning och rörelse i Storbritannien, som då även nått Sverige.  

Stilen hyllade hantverk, naturmotiv, mönstrade tapeter och tyger, trädgårdar med både formklippta och vilda inslag, gärna ihop med frukt- och grönsaksodling. Carl och Karin Larsson är exempelvis några av många konstnärer som inspirerats av rörelsen. 

Släktgården Marielund Vanneboda i Närke, där Karl Fredriks morfar och mamma växte upp, var präglad av arts and crafts med allmogeinfluenser, och där fanns en fruktträdgård. 

– Gammelfarmor var jätteduktig på att sy, kunde alla växter på latin och tog hand om fruktträden och bärbuskarna. Hon syltade och saftade - allt det där som många kunde då. Hon hade också sinne för det estetiska och skönheten. Och jag, som också varit mycket i England och tittat på många arts and craft-inspirerade trädgårdar, kan se att det där fanns omkring mig från tidiga år och säkert präglade mig. 

Hans morfar Thorvald var månskensbonde och drev lantbruk samtidigt som han arbetade för Statens Järnvägar. Åkte världen över, framförallt Europa, där han hade fria tågresor med familjen. 

Min morfar var viktig för mig och jag förstod tidigt att cancer var något allvarligt.

– Morfar var en lyxbohem. Han hade det här jordnära rustika – skogen och lantbruket – och samtidigt älskade han fina middagar, härliga människor och att resa. Så det är nog ett arv från morfar, att jag har en fot i myllan, eller komposten, och den andra i salongerna.  

Karl Fredrik är uppvuxen i Örebro med sin mamma och morfar, pappa och yngre bror. Och det var när hans morfar fick tarmcancer som Karl Fredrik första gången upplevde cancer i sin närhet. 

– Min morfar var viktig för mig och jag förstod tidigt att cancer var något allvarligt. Han hade det väldigt kämpigt under flera år med komplikationer efter operationen. Hade han fått samma diagnos i dag, men med dagens behandling, hade han troligtvis haft bättre livskvalitet. Men morfar överlevde cancern, tack vare forskningen. Tyvärr gick han senare bort i en annan sjukdom.  

Ett självklart “ja” till Rosa Bandet

När Karl Fredrik fick frågan om att formge årets rosa band till Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj blev det ett självklart “ja!”. Utöver hans morfar har han flera personer i sin närhet som drabbats av cancer. Vänner, släktingar och bekanta. 

– När min kära vän Hanna Wendelbo fick bröstcancer kändes det bra att kunna stötta och finnas där för henne. Jag blev glad av att kunna göra henne glad, mitt i allt. Att tramsa lite och få henne att skratta. Hon var väldigt målinriktad från dag ett och övertygad om att det skulle gå bra, vilket det också gjorde, tack och lov.  

På Eklaholm möter han ofta människor som berättar om sina liv, och det är tydligt att många är berörda av cancer på olika sätt. Men tack vare forskningens framsteg har det ändå gått bra för de allra flesta, och det gör honom hoppfull.  

När vi tillsammans stöttar cancerforskningen sår vi ett frö för framtiden, för livet.  

– Att få formge Cancerfondens rosa band är ett ärofyllt uppdrag med ett livsviktigt syfte – att samla in pengar till forskning som räddar liv. Jag vill vara med och bidra till att alla som drabbas av cancer får fortsätta leva sina liv och fylla det med sånt som är viktigt och vackert för just dem. 

 “Ett litet frö kan bli stora blad” 

På Karl Fredriks rosa band slingrar sig en grön, växande ranka genom livet, från ett litet frö till gröna blad. 

– Jag har sedan barnsben tecknat slingrande stjälkar och blad, så det låg nära till hands när jag började forma idén om årets rosa band. Den gröna växten symboliserar livskraft och hopp för mig, en rörelse mot ljuset. Ett litet, litet frö kan bli stora blad, en vacker blomma, ett högt träd, ett liv. När vi tillsammans stöttar cancerforskningen sår vi ett frö för framtiden, för livet.   

Även på pappans sida fick han lära sig om naturens skönhet och odlingens kraft, att ta vara på vad naturen ger. Karl Fredriks farmor och farfar kom hit från Finland och Estland efter andra världskriget, träffades här och slog sig ner i Hammarby utanför Nora. De älskade att plocka svamp och bär i skogen.  

– Pappa har fyra syskon, så en ganska stor familj med fem barn att mätta. Så det var framförallt potatis, morötter och lök de odlade, i raka rader. Farfar var noga med sånt. Jag var där ofta under barndomen, satt vid forsen vid farfars och farmors stuga och knaprade morötter som vi dragit direkt ur landet. Minns knastret i munnen, och forsens brus.  

Från Örebro till Österlen 

Anna går förbi oss igen, nu med Karl Fredriks och Petters ettåriga jaktlabrador Chinon, som vi såklart måste hälsa på och gosa med innan de går vidare. Pälsen glänser som guld i solen. 

– Hon är foxfärgad, men jag kallar färgen “smörkola och champagne”. Och hon är döpt efter byn Chinon i Loire, där vi gifte oss förra hösten. 

Klockan närmar sig tolv och det börjar bli svettigt även i skuggan. Karl Fredrik funderar på om det är dags för skjortbyte, en linneskjorta hänger på vänt inne i huset.  

Men först berättar han hur han till slut landade i Skåne efter uppväxten i Örebro. Karl Fredrik minns hur han som barn såg ett trädgårdsprogram från England som visade blommande snödroppar i februari. 

– Då gick jag ut och letade snödroppar under snön. Jag ville så gärna att de skulle vara där. Så att flytta ner till Skåne med sina långa vårar, det är det bästa jag gjort!  

Petter brukar kalla mig för “sitt livs äventyr”.

Flytten söderut gick 2014 när Karl Fredrik skulle studera till landskapsarkitekt på Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp. Bara några veckor senare träffade han Petter, som jobbade på Lantmännens huvudkontor. Förra året gifte de sig tredje veckan i september, precis tio år efter att de träffades. Och i år är det 10-årsjubileum för Eklaholm i deras ägo. 

– Petter brukar kalla mig för “sitt livs äventyr”. Han är min tredje sambo, och nu äkta make, som är ekonom... Möjligen en viss personlighetstyp jag faller för och som kompletterar mig med lite ordning och reda. Jag är mer av en sprudlande livgivare! Vilket en ekonom förstås också kan vara, men ja, vi balanserar nog varandra. 

Små pauser är räddningen 

De driver Eklaholm tillsammans, delar på arbetet och kompletterar varandra med olika kompetenser och personligheter. Men blir de aldrig stressade? Hur många timmar har egentligen Karl Fredriks dygn?  

– Jag har alltid velat prestera bra och mycket. Men har lärt mig hantera stressen, för det måste man. Hittar mitt lugn, och en form av mikromeditation, i allt möjligt. I fysisk aktivitet eller i att bara vara, med musik eller i tystnad nära naturen och det gröna. Gå runt i morgonrock med kaffekoppen, stanna upp en stund i solen. De där små pauserna är min räddning!  

Tillsammans har de hittat en balans mellan inköpsresor och privata resor, mässor och event, butiker, framtidsplaner och utveckling av verksamheten. Karl Fredrik har också lärt sig att dra i handbromsen och skärma av. Även diskberg, till Petters förtret.  

– Och visst har jag känt att “oj, nu är det mycket, nu finns en risk för utmattning här”. Mina energinivåer har alltid gått upp och ner, där dalarna är till för att samla energi, för att sen komma upp och glädja och inspirera andra, och mig själv. Men jag har aldrig långt till skratt, så om jag träffar människor jag inspireras av har jag nära till topparna. 

En labyrint av grönska och hantverk 

Just i dag, precis i början av juli, är det ändå relativt lugnt på Eklaholm. Nästa vecka anländer ännu fler sommargäster och turister till Skånes östkust. Många av dem kommer att åka hit och gå igenom gårdsbyggnadernas labyrinter där Karl Fredrik skapat olika rum och miljöer – ute och inne – med en noga utvald mix av växter, vintage och nytt.  

– En blandning av franska och italienska antikviteter och en del svenskt, blandat med marockanskt hantverk och alla fina växter som vi väljer ut i Holland, Tyskland, Danmark och Sverige. En del hantverk har jag formgivit själv, och inget är här av en slump.  

Ambitionen är ännu mer utvalt och hållbart. Saker som ger en bra känsla och bär på en historia.

I möjligaste mån vill Karl Fredrik hålla sortimentet hållbart och etiskt producerat. Det finns en omsorg i urvalet, samtidigt är det en kommersiell verksamhet som ska erbjuda något för alla och bära sig ekonomiskt. En balansgång. 

– Ambitionen är ännu mer utvalt och hållbart. Saker som ger en bra känsla och bär på en historia. Nu importerar vi till exempel direkt från små familjeägda och mellanstora företag i Marocko. Jag besöker fabrikerna, vill se certifikat och att de som arbetar där har det bra.  

Han älskar den marockanska estetiken och landet där influenser från Frankrike, Afrika och Orienten möts och mixas. Stryker med handen över bordet vi sitter vid. Ett stort lass bord i olika former och färger är på väg in den närmaste veckan. 

– Det här är otroligt hantverk, med sten från staden Agadir. Marocko har så många skickliga hantverkare, med sådan känsla och omsorg för minsta detalj. Och jag beställer mina egendesignade serier därifrån. 

Den hemliga trädgården 

Smeden Dirk kommer förbi för att ta mått på dörrar och fönster, och vi tar en paus. Karl Fredrik visar och pekar, Dirk måttar och mäter. Ett gäng bubbliga damer från norr kommer fram och vill ta fan-foto.  

Sen går vi genom grinden med skylten “privat”, för att få se lite av det Eklaholm som inte är öppet för allmänheten. 

Under en skuggig pelargång i en lite yvigare del av trädgården har de anlagt en boulebana, här kan de duka upp till långlunch under blåregnet, och sen röja undan borden och köra ett parti eller två. 

– De här rabatterna är lite bortglömda nu, så det är lite trolsk känsla i den här delen. Vi hade hjälp av en jätteduktig kvinna förut, men vi har inte riktigt hunnit med sedan hon slutade. Och här är valnötsträdet! Visste ni att man kan färga tyg med skalen och bladen? Man blir ju helt mörkbrun om händerna när man hanterar dem.  

Vi går förbi det gamla hönshuset som förvandlats till trädgårdshus med vatten och värme, in på en liten innergård som inte är öppen för kunderna än. Ett pågående projekt med fiskdamm, en skuggande pergola som känns mer som en grotta och ett fikonträd fullt av fylliga gröna fikonkart.  

– Inte långt kvar tills de här är mogna. Och här har vi bronsfänkål, så vacker. Känner ni doften?! Och salvian, oj vad den blommar. Och här har vi Petter! 

Petter kommer ut på trappan vid fikonträdet. Han tar sig tid för en liten rundvandring och fotografering, sen kilar han tillbaka in. Plikten kallar. 

Ett eget kretslopp 

Karl Fredrik berättar om den utveckling han ser framför sig nu. Ambitionen är att skapa ett eget kretslopp här på gården, att ha fler trädgårdsmästare och kunna odla både egna perenner och snittblommor. 

– Då skulle jag kunna ägna mer tid till inredning och uppskyltning. Jag älskar att bygga härliga miljöer! Men det är otroligt stort här, det är svårt att hinna med allt, så en person som går i mina fotspår, tänker som jag och har min blick, det vore också fantastiskt!  

En slags nystart låter det som, där ordet hållbarhet har en huvudroll. Han vill ha tid att genomföra sina projekt och samtidigt hinna ta hand om sig och må bra. Umgås med familj och vänner, träna och fortsätta hämta kraft i sina små pauser. Leva väl. 

– Ett tag kändes det som en snöboll i rullning som inte gick att stoppa, men jag tar tillbaks mycket nu. Snöbollen är fortfarande i rullning, för det vill jag ju, men i något lugnare fart. 

Och i livets slut vill jag känna att jag har levt fullt ut, att jag följt mina drömmar och min passion.

Planen för en hållbar framtid tar form. Och parallellt har Karl Fredrik andra roliga och viktiga åtaganden på gång, inte minst rollen i Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj under oktober, där han går in med fullt engagemang. 

– Jag vill behålla Eklaholm så länge jag lever! Och i livets slut vill jag känna att jag har levt fullt ut, att jag följt mina drömmar och min passion. Att jag levt mitt liv som jag vill leva det. Och det önskar jag att alla fick möjlighet att göra. Så min uppmaning till alla som kan är att köpa Cancerfondens rosa band i dag och bidra till forskning som räddar liv.

Var med och så ett frö för framtiden! Nu! 

Här kan du läsa allt om Rosa Bandet 2025