Bröstet kunde behållas

Jag blev onkoplastikkirurg för att det är en teknisk utmaning, vilket är roligt. Med de operationstekniker som vi har utvecklat går det också att göra något individuellt för den patient man har framför sig.

Överlevnad med livskvalitet

I dag har vi bra överlevnad för patienter med bröstcancer och många kvinnor lever länge efter sin operation. Därför blir det extra viktigt med livskvalitet och att de kan må bra i sin kropp.

När en patient kommer till oss kirurger säger hon ofta: ”Det är bara att ta bort!”. De kan uppleva att det är skamset att ta upp frågan om kosmetik och hur bröstet ska se ut efter behandlingen.

Då brukar jag vara tydlig med att första målet för oss båda självklart är att cancern ska bort, men att jag dessutom tänker på hur det kommer att se ut och kännas efteråt. Jag får gå in och ta det perspektiv som patienten inte kan i den stunden.

Forskning om bröstbevarande

Det finns mycket data från de senaste tre-fyra åren från både vår forskning och andras som visar att överlevnaden är lika bra och ibland bättre efter bröstbevarande kirurgi, jämfört med om bröstet tas bort helt, så kallad mastektomi.

Vi ser också att även om onkoplastik ofta innebär större operationer, innebär det inte större risker för patienten. Tvärtom känner jag att onkoplastikkirurgiska metoder gör mindre skada, än om man tar bort hela bröstet och sätter in en protes. Studier visar också att kvinnor får bättre livskvalitet om bröstet kan bevaras.

Bättre självkänsla

Det finns många fördelar med att bevara ett bröst, exempelvis bättre självkänsla socialt och i sexliv, lättare att hitta kläder och att våga gå på simhall. Här kan onkoplastikkirurgen hjälpa till. Min forskning har gjort att jag pushar för bröstbevarande kirurgi hårdare i dag än tidigare.

Då slipper patienten protes och får vara sig själv.

Mina stora ögonblick sker i kontakt med de patienter där det först har beslutats att bröstet ska tas bort och de kommer till mig för att diskutera ett implantat, och så kan jag föreslå att bröstet kanske inte behöver avlägsnas helt. Då slipper patienten protes och får vara sig själv, utan att man bygger in något.

Häromdagen fick jag en bild från en kollega, som skulle operera bort en kvinnas bröst och sätta in implantat, och som frågade mig hur jag tyckte att hon skulle lägga snitten. Jag tittade på bilderna och svarade sedan: ”Jag är ledsen om jag rör till det, men för mig är inte det här ett fall för mastektomi. Kan vi omvärdera?”

Lyckades ändra operationsplan

Jag trodde nog inte att det skulle gå att ändra eftersom det var nära inpå operationsdagen, men samma dag som kvinnan skulle opereras lyckades vi ändra operationsplanen. Patienten blev glad att få behålla bröstet och min chef var med på båten. Trots att hennes tumörområde var drygt fem centimeter kunde vi bevara bröstet.

Efteråt gick det rent kosmetiskt inte att se att hon hade genomgått en canceroperation, ärren skulle lika gärna ha kunnat komma från ett lyft.

Mer om bröstoperation och rekonstruktion finns på sidan om bröstcancer

Forskar om bröstrekonstruktion

Jana de Boniface är överläkare vid kirurgkliniken på Bröstcentrum, Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm, och docent vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska institutet i Solna. Hennes forskning är delvis inriktad mot onkoplastik och rekonstruktion efter bröstcanceroperationer, samt mot att minska omfattningen av kirurgi i armhålan. Jana de Bonifaces forskning stöds av Cancerfonden med 1 333 000 kronor per år 2019–2024.

Berättat för Lotta Fredholm, publicerad i Rädda Livet 3 2019