T-cell akut lymfatisk leukemi (T-ALL) och lymfom (T-LBL) har sitt ursprung i omogna T-celler och representerar aggressiva former av blodcancer som idag behandlas med intensiv cellgiftsbehandling. Det finns ett stort behov av att förbättra prognosbedömningen för att kunna optimera intensiteten av cellgiftbehandlingen, och att hitta nya skonsammare behandlingsstrategier. För T-ALL saknas idag molekylära prognostiska markörer utöver måttet av kvarvarande sjukdom (sk. MRD) efter inledande behandling. Vår forskargrupp har funnit att DNA metyleringsmönstret vid diagnos kan användas som prognosmarkör för att bedöma risken att senare få återfall.
Vi behöver förbättra kunskapen kring hur dessa DNA metyleringsmönster förändras vid T-ALL/T-LBL uppkomst, och varför de förknippas med olika stor risk för återfall. Genom tillgång till unika patientmaterial och moderna analysmetoder kommer vi att kartlägga de molekylära mekanismer som ligger bakom förändringarna och hur dessa kan kopplas samman med genetiska avvikelser, genuttryck och epigenetisk reglering av histoner. Vi kommer också utföra funktionella analyser i cellkulturer och musmodeller för att utröna vad som ligger bakom förändrade DNA metyleringsmönster, samt analysera dess potential som måltavla för ny behandling vid T-ALL/T-LBL.
Forskningsresultaten kommer kunna ligga till grund för en förbättrad klassifikation och bättre prognosbedömning av T-ALL och T-LBL patienter vid diagnos. Sådan precisionmedicin kan bidra till att färre patienter behöver genomgå de mest intensiva behandlingsprotokollen med de svåraste biverkningarna, men även identifiera nya strategier för målinriktad behandling. Tillsammans kan de detaljerade molekylärbiologiska analyserna av varje tumörprov och de funktionella studierna bidra till individanpassade behandlingsstrategier och högre överlevnad.