Magcancer är den globalt fjärde vanligaste orsaken till cancerrelaterad död. Den största riskfaktorn för att drabbas av magcancer är infektion i magsäcken med bakterien Helicobacter pylori. Nära hälften av jordens befolkning är infekterade, varav 1-2 % utvecklar magcancer. H. pylori-infektionen är livslång om man inte får antibiotikabehandling. Magcancer upptäcks ofta sent och nuvarande behandlingsmetoder är oftast inte tillräckliga för att bota cancern. Även om det är svårt att veta vilka som kommer att drabbas, vet man att olika H. pylori-stammars egenskaper, individens immunförsvar, liksom på livsstilsfaktorer påverkar cancerutvecklingen.
På grund av utveckling av antibiotikaresistens är det inte ett hållbart alternativ att behandla alla som är infekterade. Magcancer utvecklas långsamt och under tiden måste H. pylori anpassa sig till extrema förhållanden i magslemhinnan så som lågt pH och reaktiva syremolekyler (ROS). H. pylori gör att cellerna i magen producerar ROS. Detta orsakar DNA-skador i cellerna, vilket ibland ger upphov till cancer. Samtidigt anpassar sig H. pylori till de tuffa förhållanden, överlever och fortsätter att orsaka oönskade effekter som kan bidra till cancerutveckling. En annan riskfaktor för magcancer är om H. pylori får fäste i mitten av magsäcken
Om man får behandling mot H. pylori i tidigt skede kan utvecklingen av magcancer stoppas. Målet med min forskning är att kartlägga grundläggande molekylära mekanismer för att bättre förstå olika H. pylori-stammars förmåga anpassa sig till lågt pH och ROS. Vi fokuserar särskilt på förmågan att vidhäfta till inflammerad magslemhinna, vilket bakterien behöver för att förbli infekterad. På sikt kan min forskning bidra till att bättre kunna förutsäga vilka H. pylori stammar som löper större risk att orsaka sjukdom och som man därför borde behandla för att undvika magcancer. Det är även betydelsefullt att veta vilka stammar som inte borde behandlas