Hugosson, Kurt Jonas Einar – The 'Göteborg-2 trial'; A prospective, randomized, population-based trial of prostate cancer screening with prostate-specific antigen (PSA)testing followed by magnetic resonance imaging (MRI) of the prostate

Bakgrund

Prostatacancer (PC) är den vanligaste dödsorsaken i cancer hos män, cirka 5 % av alla dödsfall hos män är orsakad av prostatacancer. Ett screeningprogram har länge varit efterfrågat av män. Blodprovet PSA blev populärt under 90-talet och visade sig kunna fånga många fall av prostatacancer i ett tidigt skede så stora förhoppningar knöts till att använda PSA som ett screeningtest. Stora studier startades och det visade sig att screening med PSA följt av vävnadsprov kunde minska risken att dö av prostatacancer men till priset av att många män hittades i onödan (överdiagnostik) vilket gjort att testet ensam inte användas som screeningtest.

Beskrivning

För att minska risken för överdiagnostik har magnetkamera (MR) undersökning blivit ett användbart instrument då små och ofarliga tumörer inte syns på MR. I vår studie bjuder vi in 37,000 män från befolkningsregistret i åldern 50-60 år att ta PSA. De som deltar blir sedan slumpvis fördelade i tre grupper. I två av grupperna används en PSA gräns på 3 medan den tredje gruppen har en PSA gräns på 1,8. Alla män med värden över gränsvärdet inbjuds vidare till en MR. I den första gruppen genomgår alla män vävnadsprov medan i de två andra grupperna är det bara män med misstänkta förändringar på MR som genomgår vävnadsprov och då bara riktat mot dessa

Mål

Vi hoppas att en screeningkedja med först PSA och om detta är förhöjt över en viss nivå även MR och sedan enbart begränsade vävnadesprover till de som har en misstänkt MR gör att risken för överdiagnostik minskar markant. Om risken för att män får en diagnos "i onödan" och vi samtidigt har kvar nyttan med screening i form av minskad risk att dö i PC så finns alla förutsättningar för att ett nationellt program för PC kan införas