Lägger man ut allt DNA som finns i vår kropp når DNA:t mer än 50.000 ggr tur och retur jorden-månen. Hälften av detta DNA byggs samman av DNA polymeras epsilon. När DNA polymeras epsilon gör misstag som kan leda till en mutation, korrigeras de till 99% av mismatch repair systemet. Eftersom inte alla misstag korrigeras ackumuleras trots allt mutationer över tid och kan leda till cancer. Studier har visat att om inte mismatch repair systemet fungerar får man tjocktarmscancer innan man fyller 40 år. Det förekommer även att DNA polymeras epsilon har förändrats så att den tappat sin noggrannhet vilket ger sporadisk eller ärftlig tjocktarmscancer.
Med hjälp av röntgenkristallografi kan vi ta fram tredimensionella strukturer som visar vad som är förändrat hos DNA polymeras epsilon i de fall som Pol epsilon är muterat i cancerceller. Vi kan sedan studera om en förändring i strukturen innebär att DNA polymeras epsilon skapar fler mutationer när den bygger DNA i biokemiska försök samt i genetiska försök i bakjäst. Vi har också startat upp ett nytt projekt där vi undersöker hur ett brott på den ena DNA kedjan kan innebära att ett segment av genomet dupliceras, dvs vi får dubbelt så många gener i det området. Vi studerar även detta med hjälp av biokemi och jästgenetik.
Vi vill förstå hur den genominstabilitet, dvs den ökning av förändringar som ses i cancercellers DNA, uppkommer samt ifall detta kan utnyttjas i nya behandlingsmetoder och bidra till prognosen för den enskilda patienten. Vi bedriver grundforskning med förhoppningen att det ska komma till nytta i cancervården. Eftersom vi studerar för cellen väldigt viktiga processer är dessa likartade i både bakjäst och hos människa. Genom att använda bakjäst som modellsystem kan vi snabbare kartlägga funktionerna i cellen till en billigare kostnad. Redan har en del av våra fynd lett till att flera läkemedelsbolag börjat utveckla nya läkemedel.