Nuvarande diagnosmetoder kan inte säkert skilja farlig (dödar 2500 svenskar/år) från ofarlig prostatacancer (PC, finns hos >50% av alla äldre män). Sjukdomen sprider sig tidigt och vid diagnos finns ofta cancerceller i benmärgen, men lyckligtvis förblir de flesta metastaser små och ofarliga. När vissa, av okända skäl, tillväxer och kan upptäckas med nuvarande diagnosmetoder är sjukdomen obotlig. Det som återstår är hormonbehandling och cellgifter. Detta ger god men endast tillfällig lindring. Vi behöver bättre metoder så att aggressiv PC kan upptäckas i tid och botas, och om spridning ändå skett ges effektiv behandling.
Vår hypotes är att aggressiv PC (till skillnad från ofarlig) för att kunna växa och spridas behöver tvinga i stort sätt hela kroppen att medverka. Denna påverkan, och hur den förändrade omgivningen hjälper tumörcellerna, karakteriseras och utvecklas till nya diagnos och behandlingsmetoder. Traditionellt har primärtumörer och metastaser ansetts lika, dvs att det räcker med att studera primärtumörer för att förstå metastaser. Nu visar vi att så inte är fallet. För att kunna utveckla ny effektiv behandling mot metastaser undersöks dessa i detalj och vi finner att de kan uppdelas i grupper som sannolikt ska behandlas på olika sätt.
Förhoppningsvis kan vår upptäckt att aggressiv PC, till skillnad från ofarlig, tidigt leder till förändringar i den omgivande normala prostatavävnaden, i närliggande lymfkörtlar samt flera andra organ leda till säkrare tidig diagnostik av aggressiv PC. Förhoppningsvis kan vår upptäckt att den lokala miljön i skelettet troligen ger PC-celler nya egenskaper som delvis upphäver effekten av hormonbehandling, att benmetastaser kan indelas i grupper där tillväxt sannolikt drivs på olika sätt, och där metastas typ kanske kan förutsägas genom studier av primärtumören ge möjligheter till förbättrad tidig behandling.