Strell, Carina – Understanding Early Breast Cancer Evolution and Development of Radiotherapy Resistance in Space and Time.

Carina Strell
Uppsala universitet
2022
Finansieras med
2 400 000 kr
Diagnos: bröstcancer
Forskningsområde: translationell forskning

Bakgrund

Duktalt carcinom in situ (DCIS) står för cirka 10% av alla diagnostiserade bröstcancerfall i Sverige, och har en utmärkt prognos. Trots att DCIS betraktas som ett förstadium till cancer behandlas det likt invasiv bröstcancer med kirurgi och strålning. Eftersom majoriteten av DCIS aldrig skulle utvecklats till invasiv sjukdom, innebär detta att ett betydande antal patienter överbehandlas. Då de evolutionära processer som driver utvecklingen till invasiv bröstcancer fortfarande är i stort sett okända, är det svårt att kliniskt bedöma både risken för att utveckla invasiv cancer och förväntad nytta av strålbehandling.

Beskrivning

Projektet syftar till att undersöka utvecklingsprocessen från DCIS till invasiv bröstcancer. Detaljerade analyser av hur förändringar i tumörcellernas DNA (genotyp) kan kopplas till förändringar i tumörmikromiljön (fenotyp), kommer att utföras, och hur samverkan mellan dessa påverkar progressionen av DCIS respektive effekt av strålbehandling kommer utvärderas. Det övergripande syftet med projektet är att identifiera nya grundläggande mekanismer i samevolutionen mellan genotyp och fenotyp i DCIS, för att på så vis förbättra bedömning av såväl riskfaktorer som val av behandling, och eventuellt även erbjuda nya terapeutiska möjligheter.

Mål

Målet är att upptäcka nya biomarkörer som kan skilja mellan indolenta och aggressiva former av DCIS, såväl som mellan strålningskänsliga och icke strålningskänsliga varianter. Projektet är multidisciplinärt utformat, och riskindelningsmodellen som tas fram baseras på faktiska patientvävnadsprover såväl som validerande experimentella studier, för att kunna ge nya verktyg i kliniken. Långsiktigt kan projektet även bidra till att hitta molekylära mål för att bryta progress av DCIS, och förhindra terapiresistens. Genom förbättrad diagnostik kan överbehandling av DCIS minskas, så patienter besparas livslånga biverkningar och sjukdomsrelaterad oro.