Cancer i bukspottkörteln, pankreascancer, är en ytterst elakartad cancerform med en femårsöverlevnad på mindre än tio procent. Kirurgisk behandling är sällan möjlig och moderna cancerläkemedel tycks vara verkningslösa. De flesta patienter får därför enbart behandling med cellgifter och effekten är oftast kortvarig. En viktig orsak till det är att tumörerna byggs upp av olika cellkloner som i viss mån kan balansera varandras tillväxt, men cellgiftsbehandlingen skapar ett evolutionärt selektionstryck som gör att de mer motståndskraftiga och aggressiva tumörcellsklonerna tar över och driver på sjukdomsförloppet när de känsliga klonerna slås ut.
Vi tror att en aktiv tumördiagnostik under hela behandlingsperioden, inte bara inför start, kan vara nyckeln till en mer framgångsrik behandling av pankreascancer. I detta forskningsprojekt undersöker vi hur tumörevolution styr sjukdomsförloppet vid pankreascancer i en klinisk observationsstudie. Med modern DNA-sekvenseringsteknik och matematiska modeller kartlägger vi genetiska förändringar i såväl tumörvävnad från diagnostillfället som i cirkulerande DNA från tumörceller i upprepade blodprover som tas före, under och efter cellgiftsbehandling. Vi studerar även om och hur kroppens immunförsvar samvarierar med tumörsjukdomens utveckling.
Vi har i en pilotstudie visat att överlevnaden är kortare hos patienter med opererade tumörer där cellklonerna bildar mer komplexa släktträd, medan patienter vars tumörer har mindre komplexa släktträd lever längre, även vid spridd tumörsjukdom. Om vår pågående studie bekräftar resultaten vill vi följa upp med en behandlingsstudie där patienter med mer evolutionsbenägna tumörer får olika sekvenser av läkemedel, för att nästan helt eller helt slå ut motståndskraftiga tumörceller. Målet är att uppnå förlängd överlevnad med ökad livskvalitet hos patienter med spridd sjukdom och även förbättra möjligheterna att bota patienter som har opererats.