DNA-reparation efter en spontan skada eller exponering för strålning/kemikalier är viktigt både för cellens och organismens välbefinnande. Felaktig reparation kan främja cancerutveckling genom att framkalla felaktig sammanfogning av separata genomregioner, så kallade translokationer. Translokationer är associerade med cancer, men det är fortfarande oklart vad som orsakar dem. Samtidigt orsakar många cancerterapier celldöd genom att skada tumörcellernas DNA. Tumörerna blir emellertid ofta resistenta mot DNA-skadande läkemedel och de nya terapierna försöker utforma DNA-skada-inducerande behandlingar mer specifika för canceregenskaperna.
Kärnmembranet skyddar och reglerar vårt DNA. Förändringar i form och struktur är förknippade med tumörprogression och metastas, men om och hur kärnhöljet kan påverka genomstabiliten i normala celler och cancerceller är fortfarande oklart. Nyligen visade vi att mutationer som påverkar kärnhöljet påverkar rörligheten och reparationen av skadat DNA, men de molekylära mekanismerna bakom är fortfarande inte definierade. Vi vill därför undersöka hur kärnstrukturen reglerar kromatinrörligheten och därmed främjar skadliga translokationer i normala celler och död i tumörer.
Vi hoppas att detta projekt kommer att belysa det komplexa förhållandet mellan kärnmembranets struktur, kromatinrörligheten och reparation av DNA-skador. Det kommer att hjälpa oss förstå hur cancerogena translokationer uppstår, men även ge värdefull information om hur man specifikt kan behandla tumörer baserat på desras nukleära morfologi och sammansättning, förbättra de nuvarande diagnostiska verktygen och minska biverkningarna av kemoterapi. Slutligen hoppas vi kunna identifiera nya faktorer som är involverade i kromatinrörlighet, som potentiellt kan användas vid cancerterapi tillsammans med behandlingar baserade på DNA-skadande droger.