Bröstcancer är den vanligast förekommande cancerformen hos kvinnor. Varje år diagnosticeras fler än en miljon nya fall av bröstcancer, vilket gör sjukdomen till en av de vanligaste cancerrelaterade dödsorsakerna hos kvinnor världen över. I Sverige lever 87 % av bröstcancerpatienterna fem år efter att sjukdomen diagnosticerats och nästan 80 % överlever 10 år efter insjuknandet. En av de främsta orsakerna till att överlevnadsfrekvensen bland bröstcancerpatienter är så hög är dagens behandlingsmetoder; framför allt antihormonell behandling (som verkar på östrogenreceptorn), strålbehandling och cellgiftsbehandling.
För att kunna bestämma vilken typ av behandling en bröstcancerpatient ska få görs en rutinmässig bedömning av specifika markörer (såsom östrogenreceptorn, progesteron¬receptorn och Her2-neu-receptorn) som tumören uppvisar. Trots att två patienter uppvisar ett identiskt mönster av dessa tumörmarkörer kan den individuella prognosen se väldigt olika ut. På grund av detta försöker forskare ständigt förbättra kvaliteten på de markörtester som används, samt att leta efter nya markörer som kan ge en bättre förståelse och mer individualiserad behandling för varje bröstcancerpatient.
Mitt mål med detta forskningsprojekt är att belysa betydelsen av gen- expressions-signaturer, Omics data och cell cykeln. Genom att utöka kunskapen inom detta område skulle man i manga fall kunna avstå från att ge en mer aggressiv behandling än nödvändigt. Man kan härmed också undvika de oönskade biverkningar som förekommer vid t.ex. cellgiftsbehandling, men samtidigt försäkra sig om att cancerpatienten inte kommer att återfalla i sjukdomen.