Axel Rune Fredrik Westerlund

Bakgrund

De cellgifter som används vid cancerbehandling dödar cancerceller genom att skada deras DNA. Tyvärr skadas normala cellers DNA i nästan samma utsträckning, vilket leder till svåra biverkningar. Läkaren måste därför dosera precis rätt för att få effekt på cancercellerna utan att orsaka svåra skador i normala celler. Denna delikata dosering misslyckas ofta eftersom patienter är olika känsliga för DNA-skador och rensar ut cellgifter ur kroppen olika effektivt. Cellgiftsdoserna är därför ibland för höga, vilket leder till allvarliga tidiga effekter, och i bland för låga, med risk för att cancern återkommer med tuffare behandlingar som följd.

Beskrivning

Målet med projektet är en metod där DNA-skador räknas en och en för att via ett vanligt blodprov förstå varför vissa patienter reagerar kraftigt när dom behandlas med cytostatika. Genom att undersöka hur olika typer av DNA-skador repareras kan vi förstå vilka enzymer i cellen som inte fungerar som de ska och därmed välja en ny dos och/eller ett nytt läkemedel. En viktig del av projektet är att validera och optimera metoden för klinisk rutin. I en senare del ska vi undersöka blodprov från bröstcancer-patienter för att bekräfta att vår metod kan förutspå känslighet för cytostatika och samtidigt förstå den underliggande mekanismen.

Mål

Tillsammans med existerande metoder tror vi att den nya metoden i framtiden kan vara ett verktyg för cancerläkare för att skräddarsy cellgiftsbehandlingar. Genom att förstå varför vissa patienter svarar så starkt på vissa cytostatika kan ny behandling designas som passar den specifika patienten bättre. Det är också möjligt att genom genetiska tester identifiera släktingar som kan ha samma känslighet innan de genomgår en potentiell behandling. Vi tror att denna möjlighet kommer att öka möjligheten att bota utan att skada vid behandling med cellgifter vilket skulle kunna rädda liv och minska lidande för cancerpatienter.