Skandinaviska Prostatacancergruppen studie nummer 17 (SPCG-17): När aktiv monitorering bör övergå i botande behandling vid prostatacancer - en randomiserad studie jämförande dagens praxis med standardiserade kriterier

Anna Märta Bill-Axelson
Uppsala universitet
2020
Finansieras med
3 000 000 kr
Forskningsområde: klinisk forskning

Bakgrund

Prostatacancer är den vanligaste manliga cancerformen. Många män har tidiga tumörer som i de allra flesta fall inte kommer bli elakartade, sprida sig eller leda till död i prostatacancer och rekommenderas idag aktiv uppföljning (aktiv monitorering) för att minska överbehandling och biverkningar. Aktiv monitorering innebär täta kontroller och att patienten erbjuds botande behandling om tumören visar tecken på att ha blivit elakartad. Idag saknas dock klara riktlinjer för när män i aktiv monitorering behöver övergå i botande behandling, vilket leder till onödiga behandlingar med svåra biverkningar som följd.

Beskrivning

Vi har startat en stor studie för män som påbörjar aktiv monitorering för prostatacancer i Sverige, Norge, Finland, Danmark och England. Männen fördelas slumpmässigt mellan två grupper. Antingen till den grupp där övergång från aktiv monitorering till botande behandling sker enligt dagens praxis eller till en grupp där botande behandling först startas då standardiserade kriterier för tumörförändringar ("triggers") uppfylls. I studien används magnetkameraundersökning istället för återkommande vävnadsprover från prostata vid uppföljning.

Mål

Forskningen syftar till att ge ökad kunskap om när patienten behöver botande behandling, vilket kommer att öka möjligheten att erbjuda aktiv monitorering som ett säkert alternativ till omedelbar botande behandling med operation eller strålning. Målet är att minska överbehandling och onödiga biverkningar utan att öka risken för att få symptom av eller dö i prostatacancer. Standardiserade kriterier har även andra fördelar, som att uppföljningen kan skötas hos specialiserad sjuksköterska vilket ökar kontinuiteten och tryggheten för patienten, samt att det leder till att vården blir lika oavsett var man bor i landet.