Humant papillomvirus (HPV) är mest känt för att orsaka livmoderhalscancer. Men viruset ligger även bakom en rad andra cancerformer i och runt könsorganen, och i mun och svalg. Tina Dalianis och hennes forskargrupp har de senaste 20 åren bidragit med viktig kunskap på det här området. Tillsammans med några kollegor vid Karolinska universitetssjukhuset började hon i slutet av 1990-talet fundera kring en grupp patienter med huvud-halscancer. Traditionellt sett har den här typen av cancer oftast drabbat äldre män, och sjukdomen var ofta kopplad till rökning och alkoholkonsumtion.

Forskare: Tina Dalianis, Karolinska institutet.

Projekt: Studier på humant papillomvirus (HPV) och specifika markörer för de-eskalerad och/eller riktad behandling för patienter med huvud-halscancer.

Stöd från Cancerfonden: Projektanslag 1 500 000 kr per år 2018–2020. 

– Men de här patienterna rökte inte och var ganska unga och välbärgade. De hade ofta stora tumörer i tonsill eller tungbas, men hade ändå bättre chanser att överleva. Och de blev fler, berättar Tina Dalianis. 

Ännu visste man inte att HPV kunde orsaka cancer i mun och svalg, men hon och kollegerna började studera om det fanns en koppling. I början av 2000-talet klarlade de att det fanns ett samband mellan HPV och dessa tumörer, som var annorlunda än de som orsakas av rökning och alkohol.

Tina Dalianis och doktorand Linnea Haeggblom undersöker tumörceller som odlas i flaskor. Cellernas egenskaper kan undersökas på flera sätt och de kan användas för att testa nya läkemedel. Foto: Melker Dahlstrand 

Kort därefter märkte forskargruppen att allt fler icke-rökare tycktes drabbas av den här typen av cancer. Kunde det vara så att det de såg var en epidemi, orsakad av HPV? De började undersöka tumörprover från 1970-talet och framåt, för att se om där fanns spår av virusinfektion. Det gjorde det, i ökande grad. Bara 23 procent av tumörerna från 1970-talet var HPV-positiva, medan hela 70 procent av dem från 2000-talet var det. Teorin om en epidemi, sannolikt kopplad till förändrade sexvanor, verkade vara riktig. Även i andra västländer rapporterades om en ökning av tonsill- och tungbascancer.

– Den ökande trenden kan dock brytas genom att flickor nu vaccineras mot HPV, och skyddet skulle bli ännu bättre om även pojkar fick vaccinet, poängterar Tina Dalianis.

Onödigt svåra biverkningar

Huvud-hals-cancer har ofta dålig prognos. Därför ges både intensiv strålning, tung cytostatikabehandling samt andra läkemedel och ibland krävs även operation.

– Till slut kan du inte äta eftersom du är så svullen i halsen, och har så dålig salivproduktion. Mycket av de här problemen kvarstår, även om du kan börja äta igen. Många får svårt att prata och dålig tandhälsa, säger Tina Dalianis.

Hon och hennes kolleger har visat att 80 procent av patienterna som har stora huvud-hals-tumörer överlever i minst tre år om tumörerna är HPV-positiva, jämfört med bara 40 procent om tumörerna inte innehåller HPV. För 80 procent av de med HPV-positiva tumörer skulle det räcka med strålbehandling. Men eftersom läkarna i dag inte vet exakt vilka patienter som klarar sig utan cytostatika får alla den tunga behandlingen.

Den ökande trenden kan dock brytas genom att flickor nu vaccineras mot HPV, och skyddet skulle bli ännu bättre om även pojkar fick vaccinet. 

– Tina Dalianis 

Slippa cytostatika

Tina och hennes forskargrupp fokuserar nu på att hitta biologiska markörer som kan visa vem som behöver hela artilleriet av behandlingar, och vem som kan klara sig med en lättare variant och på så sätt slippa svåra biverkningar. Sedan tidigare vet man att immunceller är en slags markör och forskargruppen har visat att om det finns mycket så kallade cytotoxiska T-celler i tumören är det ett tecken som tyder på en god prognos. Gruppen har även identifierat flera gener, som om de är muterade leder till sämre prognos. En fördel är dock att det finns så kallade målinriktade läkemedel mot tumörer med dessa genetiska avvikelser. Gruppen utvecklar nu olika matematiska modeller som tar hänsyn till en rad olika markörer, som de tidigare nämnda, samt tumörens storlek och stadium, för att kunna räkna ut risken för återfall för olika personer.

– Det är det man vill som patient. Antingen att få veta att Jag har en god prognos, jag behöver inte lägga till någon extra behandling eller Jag har den här markören, det är inte så bra, men då kan jag få målinriktad terapi, beskriver Tina Dalianis.

För att kunna användas brett på klinikerna måste de här testerna utvecklas och förenklas. I framtiden hoppas forskarna kunna ha ett testbatteri som snabbt och säkert visar vilka som kan slippa den tyngsta behandlingen. Det skulle kunna gälla runt 240 av de ungefär 300 personer som insjuknar i tonsill- och tungbascancer årligen, enligt Tina Dalianis.

– Det är viktigt, framför allt nu när vi ser att insjuknandet ökar igen. Det här är ofta patienter som ska börja jobba igen och har decennier av liv kvar och vill ha så fullgod hälsa som möjligt efter behandlingen.