Vi måste lära oss mer

Vi måste lära oss mer om cancersjukdomarnas orsaker – då kan vi förebygga. Vi måste utveckla metoder att upptäcka sjukdomen tidigt – då ökar chansen till framgångsrik behandling. Vi måste förstå cancercellernas inre liv och samspel med andra celler i kroppen, för att utveckla behandlingar och förutsäga hur varje enskild individ kommer att svara. Slutligen måste vi lära oss mer om hur patienterna skall stöttas i vården, inte bara genom behandlingen av sjukdomen, men också genom åtgärder som bidrar till rehabilitering och livskvalitet.

I årets rapport berättar vi om svensk forskning kring Humant papillomvirus (HPV). Detta område illustrerar väl de olika angreppsnivåerna i forskningen och också hur ny kunskap kan minska insjuknande, dödlighet och lidande. Det började med upptäckten av att vissa typer av HPV orsakar livmoderhalscancer, belönad med Nobelpris till den tyske forskaren Harald zur Hausen. Detta ledde till utvecklingen av det vaccin som i dag erbjuds alla flickor i tio till tolvårsåldern inom det nationella vaccinationsprogrammet. Fortsatt forskning har också lett till en större träffsäkerhet när prover analyseras i det svenska screeningprogrammet för att förebygga livmoderhalscancer.

Kunskapen måste utnyttjas

Trots detta insjuknar alltför många i HPV-relaterad cancer, och vi måste därför utnyttja kunskapen om virus till att försöka utveckla mer effektiv behandling. Metoderna för att spåra HPV har också givit en helt ny syn på cancerformer inom huvud- och halsområdet. I Sverige minskar andelen tumörer som är associerade med rökning och alkohol, istället ökar HPV-associerad cancer i tungbas och svalg. Många av dessa tumörer kan behandlas med mindre aggressiva metoder. Forskningen här strävar efter att skräddarsy behandlingen på basis av HPV och olika så kallade biomarkörer, så att patienter kan besparas onödiga och svåra biverkningar.

Grundforskningen som ledde till upptäckten av detta virus bidrog alltså till ett paradigmskifte, där gamla synsätt på ett omvälvande sätt ersattes av nya. Sjukvården och forskningen står nu mitt i en annan sådan disruptiv förändring, som på sikt kommer att betyda mycket för patienterna. Det gäller förmågan att analysera stora mängder information om varje cancerform med hjälp av nya tekniker, och utnyttja detta för att anpassa behandlingen. Detta ställer stora krav på utveckling av biobanker, bioinformatik och samarbeten – mellan olika sjukhus, universitet och länder.

Trots att vi är ett land i framkant när det gäller it så är vi inte bäst i klassen när det gäller digitalisering inom vård och forskning. 

Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd och professor i molekylär immunologi vid Karolinska institutet.

Sverige står inför stora utmaningar

Detta belyser vi också i denna rapport, och här står Sverige inför stora utmaningar. Trots att vi är ett land i framkant när det gäller it är vi inte bäst i klassen när det gäller digitalisering inom vård och forskning. Kanske är detta också en bidragande orsak till utfallet av så kallade bibliometriska analyser av forskning över tiden. Dessa speglar hur mycket forskning varje land bidrar med och vilken genomslagskraft den har.

Även om Sverige har en hygglig position i förhållande till sin folkmängd, har vår cancerforskning inte utvecklats lika bra som andra länders under den senaste tioårsperioden. Det är acceptabelt att vi körs om av länder som Sydkorea och Kina, med starka ekonomier och fem till hundra gånger så stor folkmängd som Sverige. Att dessa länder genom stora satsningar bidrar alltmer till forskningen kan bara gagna patienterna på sikt.

Men vi borde kunna matcha länder som Schweiz, Holland och Belgien. I artiklarna diskuteras hur Sverige kan förbättra förutsättningarna för forskningen, framför allt inom sjukvården. Vi är ett litet land, men i kraft av vår ekonomiska styrka och våra vetenskapliga, kulturella och politiska traditioner måste vi lägga ribban högre. 

Klas Kärre 
Ordförande Cancerfondens forskningsnämnd