Palliativ vård måste prioriteras

När den palliativa vården fungerar som bäst kan den minska lidande, förbättra livskvalitet och till och med förlänga liv. Den palliativa vård som erbjuds i Sverige är fantastisk, men alltför få får tillgång till den. I stället är den på många håll borttappad i dagens vårdapparat. Enligt en ny Novusundersökning gjord på uppdrag av Cancerfonden är 56 procent av svenskarna oroliga för att inte få palliativ vård i tid. 57 procent oroar sig för att inte få palliativ vård i hemmet. Och 83 procent anser att det är viktigt att regionerna och staten satsar mer på palliativ vård.

Fler kommer behöva palliativ vård

Oron är tyvärr befogad. Sverige står inför stora regionala skillnader i tillgången till kvalificerad palliativ vård. Varje år behöver cirka 70 000 personer palliativ vård, varav cirka 22 000 behöver specialiserad sådan. Siffrorna kommer att öka i takt med att den äldre befolkningen växer och lever längre. Men trots ökade behov har antalet specialiserade palliativa slutenvårdsplatser per invånare i stället minskat under de senaste 20 åren. I dag lever endast tre av Sveriges 21 regioner upp till europeiska rekommendationer på åtta till tio slutenvårdsplatser per 100 000 invånare.

Palliativ vård är nedprioriterat i läkar- och sjuksköterskeutbildningen. Därför saknar många tillräcklig kunskap om palliativ vård för att hantera komplexa symtom och etiska utmaningar. En okunskap som kan leda till att palliativ vård sätts in för sent och på fel vårdnivå, om ens alls. På samma sätt som vi får möta specialiserad personal när vi föder barn och ett nytt liv startar, bör vi kunna få möta personal med specialistkunskap när ett annat liv påbörjar sitt sista kapitel.

Låt fler dö hemma

Enligt Novus undersökning vill 75 procent helst dö hemma. Ändå är det få som gör det, enligt siffror från SKR. Inte bara på grund av vårdens kompetens och organisation, utan även på grund av att läkemedelslagen utgör ett hinder. De enda läkemedlen som får ges till en patient i hemmet är de som skrivs ut på recept och hämtas ut på ett apotek.

Vårdpersonal får alltså inte ta med sig till exempel högpotenta cancerläkemedel som används vid behandling på sjukhus hem till patienter. Dessa läkemedel är också mycket dyra då de inte ingår i högkostnadsskyddet.

På samma sätt som vi får möta specialiserad personal när vi föder barn och ett nytt liv startar, bör vi kunna få möta personal med specialistkunskap när ett annat liv påbörjar sitt sista kapitel.

Detta är exempel på hur den palliativa vården brister och visar tydligt på en oacceptabelt låg nivå i prioritet, styrning och struktur. Nyligen kom beskedet att regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att stödja implementeringen av nationella riktlinjer för palliativ vård. Det är en mycket viktig och välkommen signal, men det kommer inte att räcka.

Spara pengar och lidande

Mer behöver göras:

• Regionerna behöver höja beredskapen och investera i palliativ vård. Det kommer spara både pengar och lidande på sikt.
• Regeringen måste se till att de nationella vårdprogram som finns för den palliativa vården följs och att det inrättas ett nationellt kunskapscentrum för palliativ vård.
• Universiteten bör ge högre prioritet till palliativ vård i grundutbildningarna för läkare och sjuksköterskor. De europeiska rekommendationerna om minst 40 timmars undervisning i palliativ medicin under läkarnas grundutbildning är ett rimligt riktmärke.

Cancerfonden besöker nu Sveriges regioner för att diskutera hur den palliativa vården kan stärkas. Vårt mål är att våra regionpolitiker ska skriva under en överenskommelse om ökad prioritering av palliativ vård. Glädjande nog har flera regioner signalerat att man är redo att göra detta. Men samtliga regioner behöver ta steget. Bara genom att långsiktigt satsa på den palliativa vården kan den bli en självklar del av vårdapparaten, i stället för att existera i periferin.

Ulrika Årehed Kågrström

Generalsekreterare Cancerfonden