för att få fler kvinnor att lämna cellprov.
för att få fler kvinnor att lämna cellprov.
När valdeltagandet är lågt i ett område nöjer vi oss inte med att konstatera att invånarna har fått ett röstkort. Som samhälle försöker vi förstå varför människor inte röstar och arbetar för att sänka trösklarna till deltagande. Samma förhållningssätt behövs hos regionerna inom cancerscreeningen om Sverige ska lyckas med målet att utrota livmoderhalscancer till 2027.
Under valet 2026 såg vi hur detta förhållningssätt omsattes i praktiken. Förtidsröstning, tillgängliga vallokaler, anpassad information och dörrknackning användes för att nå människor på olika sätt. Den typen av uthållighet behövs även när det kommer till att få fler att delta i sin cancerscreening.
I Sverige erbjuds kvinnor i åldern 23–70 år regelbunden screening för livmoderhalscancer. Screeningen gör det möjligt att upptäcka och behandla cellförändringar innan de utvecklas till cancer, och regelbundet deltagande minskar risken att drabbas av livmoderhalscancer med omkring 90 procent.
Genom jämlikt deltagande har Sverige alla möjligheter att utrota livmoderhalscancer, men skillnaderna i landet är stora.
Totalt har runt 360 000 kvinnor uteblivit från sin screening under det senaste året. I regionerna med högst deltagande går 93 procent av de kallade kvinnorna på sin screening.
I regionerna med lägst deltagande är motsvarande siffra 84 procent. Det skiljer alltså närmare 10 procentenheter beroende på var i Sverige du bor. Så stora skillnader går inte att avfärda som en fråga om individuella val. Om dessa skillnader inte utjämnas riskerar vi dels att alltför många kvinnor insjuknar i onödan och att missa målet att bli första landet i världen med att utrota livmoderhalscancer.
Vi vet att inkomst, utbildning och andra socioekonomiska faktorer påverkar sannolikheten att delta. Men vi vet också att regionerna arbetar på olika sätt med att nå dem som uteblir från sin screening. Enkelhet att delta, hur människor blir kallade och påminda och riktade insatser spelar roll. Exempelvis har självprov som skickas direkt hem fått fler kvinnor att delta, särskilt bland de som upprepande uteblir från sin screening.
Hälsoinformatörer i områden där deltagandet är lägre eller personlig telefonuppföljning av kvinnor som uteblir är andra goda exempel. Det visar att skillnaderna mellan regionerna inte är givna och att riktade insatser för att nå dem som inte deltar spelar roll.
Här finns värdefulla lärdomar att hämta från valet där ambitionen sträckte sig bortom principen om allas lika rätt att rösta – människor skulle också ha möjligheten att delta efter sina förutsättningar. Samma utgångspunkt behöver prägla screeningen. Ett jämlikt screeningprogram förutsätter att kallelser också når fram och leder till deltagande.
Att rösta och delta i sin screening är förstås två skilda frågor. Men båda illustrerar en viktig poäng i att samma erbjudande till alla inte automatiskt ger samma möjligheter att delta. När det skiljer närmare 10 procentenheter i deltagande mellan regioner är det svårt att hävda att vi erbjuder en jämlik screening.
Regionerna behöver systematiskt identifiera vilka som inte nås, förstå varför och använda de metoder som visat sig fungera för att öka deltagandet.
När Sverige står inför en historisk möjlighet att rädda tusentals liv och utrota en hel cancerform måste ambitionsnivån vara därefter. Låt valet bli en viktig påminnelse om att deltagande kräver mer än ett erbjudande. Det kräver både nytänk och uthållighet för att nå dem som annars riskerar att stå utanför.
Ulrika Årehed Kågström
Generalsekreterare Cancerfonden