Thomas Helleday prisas för sin forskning

Som 16-åring bestämde sig Thomas Helleday för att hitta nya behandlingar mot cancer. Nu tilldelas han utmärkelsen Årets cancerforskare av Cancerfonden. Men forskarlivet har inte alltid varit så muntert.

Foto: Emil Malmsten

Thomas Helleday sitter böjd över mikroskopet och stirrar på några celler från en död hamster. Året är 2000, han är singel, och uthärdar ett av de regnigaste åren i mannaminne i den grådaskiga industristaden Sheffield i norra England. Hemma i Stockholm pågår it-bubblan som bäst och kompisarna tjänar pengar och träffar tjejer.

– Mitt liv kändes inte lika spännande, om jag säger så.

Tvivlen kommer smygande. Är alla ansträngningar i labbet verkligen värda mödan? Men Thomas biter ihop. Fortsätter att studera sina hamsterceller, och försöker förstå hur de kan reparera de skador som ofta uppstår på arvsmassan, DNA, när cellerna delar sig. Det borde vara viktig kunskap, tänker Thomas, eftersom cancer kan uppstå när cellernas reparationssystem inte fungerar.

I dag är han glad att han fortsatte, trots tvivlen. Experimenten har nämligen nu, 13 år senare, lett till en ny behandling mot cancer: PARP-hämmare. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera cancercellernas förmåga att laga DNA-skador, vilket gör att cancercellerna dör. Den första PARP-hämmaren godkändes förra året mot ärftlig äggstockscancer och läkemedlen testas nu mot en rad tumörsjukdomar.

Göra skillnad för cancerdrabbade

Thomas minns ögonblicket när han förstod att hans ansträngningar gett resultat. Det var för åtta år sedan, när PARP-hämmarna just börjat testas i patientstudier. Thomas blev kontaktad av en kvinna med ärftlig, spridd äggstockscancer och rekommenderade henne till en studie i Lund.

– Efter en tids behandling fanns inga synliga tecken på tumör. Det var första gången man såg sådana effekter i den här patientgruppen. Kvinnan skrev till mig och berättade att behandlingen inte bara förändrade utsikterna för henne, utan att den även brutit kedjan av cancer i hennes familj. Det kändes stort.

Just detta – att göra skillnad för cancerdrabbade – har varit Thomas drivkraft ända sedan han bestämde sig för forskarbanan som 16-åring. Han hade extrajobb som vårdbiträde på en avdelning för cancerpatienter vid Danderyds sjukhus i Stockholm och kom då i kontakt med sjukdomen för första gången. Både en skolkamrat och några grannar låg inne på avdelningen och Thomas fick se dem lida i cancer.

– Det var uppslitande. Då kände jag att jag vill ta fram nya behandlingar. Samtidigt, det här var i slutet av 1980-talet, kom den nya molekylärbiologin som innebar att man kan förklara livet på molekylnivå, vilket var otroligt spännande.

Brinner för forskningen

Vägen till forskningsfronten har, som ofta är fallet, inte varit särskilt rak. Snarare slingrande och full av misslyckanden.

– En forskares liv är 90 procent motgångar och 10 procent medgångar. Det gäller att ifrågasätta och följa de oväntade resultaten, eftersom det är de som kan leda till något nytt och stort.

Förutom att försöka hinna med sin fru och sina tre barn ägnar Thomas så gott som all vaken tid åt forskningen. Måleriet, pardansen och seglingen – hans andra passioner i livet – har fått stå tillbaka.

– Jag har gjort ett val. Jag brinner för forskningen och även om jag tycker det där andra är roligt, så är det inte där jag har min livsgärning. Utan det är att ta fram nya behandlingar mot cancer. Det är där jag måste fokusera.

Det han fokuserar på för tillfället är en ny slags behandling, som är tänkt att fungera mot alla tumörsjukdomar. Ett slags universalmedel mot cancer, ungefär som cytostatika fast utan samma tuffa biverkningar. Liksom PARP-hämmarna slår detta läkemedel mot cancercellernas reparationssystem, med skillnaden att det riktar in sig på en egenskap som finns hos alla cancerceller, nämligen att de är beroende av ett enzym som kallas MTH1 för att överleva. Friska celler klarar sig däremot utan enzymet. Det läkemedel Thomas forskargrupp nu tagit fram hämmar detta enzym och har på så vis potential att döda enbart cancerceller.

Om 30 år är cancer mest en kronisk sjukdom

Än så länge har medicinen bara testats på cancerceller i provrör och på mänskliga tumörer i djurmodeller. Där har effekten varit god vid flera typer av cancer, men först när behandlingen prövats hos många patienter vet man om den verkligen fungerar.

– Förhoppningsvis kan vi komma igång med patientstudier under det här året. Allt hänger på om det finns en vilja att delta hos sjukhuscheferna, eftersom sådana studier tar mycket tid från deras läkare. Vilka läkare som har möjlighet att engagera sig avgör också till stor del vid vilka cancerformer vi kan börja testa läkemedlet.

Thomas betonar att den nya behandlingen inte kommer kunna bota cancer som spridits i kroppen. Men förhoppningsvis få patienterna att leva längre, med mindre biverkningar.

Inom sin livstid tror Thomas att forskningen kan revolutionera hur vi behandlar cancer.

– Jag är helt säker på att inom 30 år så är cancer för det mesta en kronisk sjukdom. Vi kommer inte bota all cancer – men vi kommer inte att dö i cancer. Vi kommer ha många olika behandlingar att välja mellan och kan ta reda på vilket fingeravtryck just din cancer har och sätta in en passande behandling i ett tidigt sjukdomsskede, eftersom vi kan upptäcka cancern snabbare med de nya metoder som det redan forskas kring.

Allt detta kräver stora investeringar av samhället, betonar Thomas Helleday.

– Men det är fullt möjligt om vi vill.

Våga testa nya saker

Thomas har haft anslag från Cancerfonden i mer än 15 år och det långsiktiga stödet beskriver han som oumbärligt. 

– Det har gjort att vi vågat ta större risker och gjort nya saker, vilket är avgörande för att få fram nya behandlingar mot cancer. Jag vill tacka alla givare för att de ger oss möjlighet att arbeta långsiktigt mot vårt mål att stoppa denna sjukdom.

Utmärkelsen ”Årets cancerforskare” instiftades för att lyfta fram cancerforskarnas kamp mot cancer i labbet, vid datorn eller i sjukvården. Utmärkelsen kommer att delas ut årligen och mottagaren utses av Cancerfondens forskningsnämnd.

FAKTA THOMAS HELLEDAY:

Yrke: Cancerforskare vid Karolinska institutet i Solna. Leder en forskargrupp på runt 70 personer.

Bor: Villa i en Stockholmsförort.

Familj: Hustrun Clara, cancerläkare på Radiumhemmet och tre barn: Ellinor, 9 år, Jakob, 6 år, och Josefin, 4 år.

Bakgrund: Uppväxt i Täby utanför Stockholm. Två år i lumpen som ubåtsjägare efter gymnasiet. Därefter examen i molekylärbiologi vid Stockholms universitet, och 12 år som forskare i Storbritannien, vid universiteten i Sheffield och Oxford. Sedan 2012 professor vid Karolinska institutet.