Hero Baqays skrev brev till sig själv

Detta är ett brev till mig själv och till vad som hänt på 10 år. Helt jävla sjukt så mycket som kan hända på 10 år. Jag är idag välsignad med att ha fyllt 46 år och bor i ett vackert litet radhus. Med egen trädgård, egna odlade grönsaker och vackra blommor i Stockholm med min underbara man. 

Jag är så lycklig som överlevde en utav de värsta sjukdomarna och har fått ett så fantastiskt liv. Jag tackar Gud för den barmhärtighet han har visat mig och mina nära och kära. Att han lät mig stanna kvar på denna jord och inte satte deras hjärtan i sorg. Istället får jag vara med och leva. 

Jag har även skrivit en bok som fått fantastiskt mycket publicitet och tack vare det har jag kunnat skänka mycket pengar till fattiga länder. Jag har hjälpt många flickor till skolan och bättre hälsovård.

Livet är vackert, och dessa 10 år har varit fantastiska och jag längtar efter att få kunna plussa på ännu fler år till mitt långa liv. Min familj mår bra och mina vänner mår bra. Alla är vid liv, har god hälsa och det är det enda jag hoppas och önskar ska få fortsätta vara. Jag älskar livet och är tacksam för det jag har. Tack.

I dag lever Heros själ vidare på hennes favoritplats i Nerja. Berget el Pinto. En plats som hon själv valde och som under hennes sjukdomstid gav henne styrka.

Till er som har cancer, en närstående med cancer eller till dig som blivit cancerfri. Detta brev skrev vår storasyster trots vetskapen om att sjukdomen har makten att ta hennes liv. Hero omvandlade sjukdomens effekter till positivitet och ett ständigt ingivande om att hoppet inte till något pris fick lämna hennes kropp.

Vila i frid Hero Baqay.

/Familjen Baqay

Läs fler personliga berättelser