Bröstcancer är en mycket heterogen sjukdom med varierande aggressivitet och tid till eventuell spridning. De flesta kvinnor diagnosticeras med hormonkänslig bröstcancer, vilket betyder att tumören är beroende av östrogen för att växa. Vi och andra forskare har visat att kvinnor med hormonkänslig bröstcancer har en långsiktig risk att utveckla spridd metastatisk sjukdom, ibland flera decennier efter diagnos, och att endast hälften har nytta av anti-hormonell behandling. Sjukdomsmekanismerna bakom detta är dock inte klarlagda, vilket är en klinisk utmaning, då det är nödvändigt att kunna förutsäga sen risk för individanpassad behandling.
Vi kommer därför att undersöka hur tumöregenskaper (både kliniskt använda och nydanande), och mikromiljön i tumören, dvs sammansättningen av olika typer av celler och kommunikationen mellan celler, påverkar den sena risken för spridd metastatisk sjukdom. Detta genom att på ett unikt sätt i stora kliniska bröstcancerstudier med lång uppföljning och detaljerad tumörbiologisk information jämföra tumöregenskaper hos kvinnor som har dött av sin sjukdom och kvinnor som har överlevt. Vi kommer att använda oss av nydanande metoder där vi analyserar bilder från tumörmikroskopi och uttrycket av utvalda proteiner, samt genomisk information i tumören.
Vårt projekt avser att ge ökad kunskap kring mekanismerna bakom långsiktig risk genom att identifiera tumöregenskaper som förutsäger vilka som har en hög risk att insjukna i spridd metastatisk sjukdom och dö av sin sjukdom, samt patienter som har långsiktig, övergående eller ingen nytta av anti-hormonell behandling. Analyserna sker i stora randomiserade studier i ett nära tvärvetenskapligt samarbete med patologer och onkologer. Det kan få betydelse för förbättrad information till kvinnor med bröstcancer, för möjligheten att planera kliniska prövningar för att minska sena återfall, och för planeringen av återbesök efter bröstcancerbehandling.