Diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL), som är en aggressiv tumörsjukdom, är den vanligaste lymfomtypen i Sverige. Med modern behandling botas ca 75 % men av de patienter som återfaller tidigt eller är inte svarar på behandling är prognosen mycket dålig och få patienter överlever. Idag finns det inte pålitliga biologiska markörer som hjälper oss att hitta dessa patienter och vi behöver också veta mer om de bakomliggande mekanismer till varför vissa patienter inte svarar på behandling.
Vi har med olika avancerade tekniker, från DLBCL-patienters tumörvävnad, undersökt och preliminärt hitta nya och hittills okända grupper av proteiner (interferonstimulerade proteiner) som verkar vara av viktig prognostisk betydelse för den enskilda patienten. Vi har också utfört experiment i provröret med tumörcellinjer och sett att om vi hämmar en av dessa proteiner delar sig cellerna sämre. Vi vill nu fortsätta att studera hur man kan påverka dessa proteiner, i första hand provröret, för att se hur de medverkar till att sjukdomen inte svarar på dagens behandling.
I förlängningen försöker vi hitta sätt att påverka bakomliggande mekanismer till att DLBCL-sjukdomen inte svarar på dagens behandling, på sikt utveckla en ny behandlingsmetod och därmed försöka förbättra överlevnaden för dessa patienter.