Utgången av behandling av tumörer med kemoterapi eller strålning beror på den lokala miljön för varje tumörcell, och den kan variera mycket. Till exempel råder syrebrist i mitten av stora tumörer. Detta medför att cellerna reagerar på olika sätt på behandlingen - en del dör, vilket är vad man vill åstadkomma, medan andra blir resistenta mot behandlingen eller går in i ett vilstadium. Om man förstod varför tumörcellerna reagerar olika och hur deras lokala miljö påverkar dem, skulle man kunna anpassa cancerbehandlingen så att den blir mer effektiv.
Vi undersöker hur cellen svarar på t.ex. syrebrist med att bilda s.k. stressgranula, vilket ökar dess resistens mot cancerläkemedel. Vi vill därför aktivera signaleringsvägar som förhindrar bildningen av stressgranula. En sådan väg reglerar nedbrytningen av RNA-molekyler. Vi har konstruerat ett system för att hitta nya komponenter i denna signaleringsväg, och vill nu använda detta system för att hitta sådana komponenter som specifikt reagerar på skillnader i syrenivå.
En bättre förståelse av cellen svar på miljöförändringar ger oss möjlighet att använda cancerbehandling mer effektivt. Om vi identifierar de proteiner som styr bildningen av stressgranula, eller nedbrytningen av RNA-molekyler, kan man rikta nya läkemedelskandidater mot sådana proteiner. Förhoppningen är att man kan använda sådana läkemedelskandidater ihop med existerande cancermediciner, för att öka deras effektivitet. Då kan man bättre slå ut tumörceller och förhindra att några av dem överlever; tumören börjar då inte växa igen efter behandlingen.