Många av dagens cancerterapier verkar genom att skada cancercellernas DNA. Vid DNA-skadande terapi styrs cellen mot ett permanent tillväxtstopp, så kallad senescens eller cellåldrande, vilket effektivt blockerar tillväxten av tumörceller. Även om de åldrande cancercellerna inte växer förblir de dock levande och utsöndrar molekyler till sin omgivning, vilket kan begränsa immunsystemets verkan, vilket i sin tur riskerar att främjar tumörbildning.
Studier, gjorda på möss, där man i stället eliminerar senescenta celler förhindrade flera negativa effekter av kemoterapi, såsom hjärtdysfunktion, benmärgssuppression och återfall i cancer. Dessa iakttagelser visar att det finn fördelar med att eliminera åldrande celler och demonstrerar potentialen av att utveckla substanser som eliminerar senescenta celler (så kallade senolytics) och som kan användas i befintlig cancerterapi. Tyvärr har dagens senolytics liten effekt och ger svåra biverkningar och mycket arbete återstår inom området.
Syfte med denna ansökan är att utveckla ett cellulärt modellsystem som avslöjar de svagheter som uppstår hos cancerceller vid exponering för DNA-skadande terapi. Det slutgiltiga målet är att erhålla nya verktyg som förbättrar effekten av cancerterapier och minskar antalet oönskade konsekvenser av cancerterapier hos cancerpatienter.