Glioblastom (GBM) är den vanligaste elakartade hjärncancern. GBM-patienter genomgår tuffa behandlingar som omfattar kirurgi, cytostatika och strålning men trots det är prognosen dålig och endast 19% av patienterna lever två år efter diagnos. Det finns flera anledningar till varför GBM är så svårbehandlad. Dels beror det på att hjärnan är ett speciellt organ som inte klarar radikal kirurgi eller kan nås enkelt med cytostatiska läkemedel, och dels beror det på att GBM-celler är ovanligt behandlingsresistenta. Detta kombinerat gör att några cancerceller oftast överlever behandlingen och ger upphov till en ny tumör i hjärnan.
En av orsakerna till att GBM-celler är behandlingsresistenta är deras stora diversitet. I ett GBM finns det många olika varianter av tumörceller och variationen blir ännu större om man jämför mellan patienter. Denna diversitet ökar möjligheten att det ska finnas minst en cell som överlever behandling. Vi vet redan att det finns flera molekylära undergrupper av GBM definierade av de gener som uttrycks. I min forskning analyserar jag funktionella undergrupper för att identifiera mekanismer som bidrar till GBM-cellvariabilitet och identifiera deras svagheter mot vilka nya läkemedel skulle kunna riktas.
Vi har sedan tidigare etablerat och karakteriserat över 100 patient-deriverade GBM-cellkulturer. De utgör värdefulla relevanta modeller för diversiteten hos GBM-celler, både inom en patient och mellan olika patienter, vilket ökar sannolikheten att våra studier ska producera kliniskt användbara resultat. Målet är att hitta möjliga målproteiner hos undergrupper av GBM-celler mot vilka nya terapier kan utvecklas. Vi tror att framtidens GBM-behandling kommer omfatta flera målsökande terapier i unika kombinationer för varje patient för att attackera diversiteten hos GBM-cellerna och minska risken för återfall.