Den vanligaste typen av hjärntumör är gliom med en överlevnad mellan 1 år för glioblastom och 5-10 år för låggradiga gliom. De grupperas utifrån patologisk undersökning och molekylära förändringar i tumörcellernas arvsmassa, vilket påverkar prognos och behandling. Sedan 2008 pågår ett regionalt projekt där prover från hjärntumör patienter samlas. Med undersökningar av tumörernas arvsmassa och jämförelser mot kliniska data kan vi hitta kliniskt relevanta förändringar. Det har lett till att en biomarkör (MGMT) nu analyseras som rutin. Flera projekt för att identifiera nya markörer pågår för att förbättra och individanpassa framtida behandlingar
För patienter med gliom finns begränsat antal behandlingar som kan påverka sjukdomsförloppet och inkluderar strålbehandling och cellgifter. Alla patienter kommer inte att ha nytta av given behandling, en del kommer därför enbart att drabbas av dess biverkningar. Det finns ett stort behov av både mer individanpassad behandling, så att rätt patient erhåller en korrekt behandling, men också av att identifiera markörer om prognosen eller som kan utgöra mål för nya läkemedel. Genom vår unika tillgång till tumör, blodprov och data kring behandling och överlevnad kan analyser av förändringar i arvsmassan direkt kopplas till prognos och given terapi.
I vår forskargrupp har vi tillgång till både kliniska patient data från nationella kvalitetsregistret för hjärntumörer och tumörvävnad samt normal arvsmassa från blod. Vi har även data ifrån 2 internationella behandlingsstudier. Dessa material gör det möjligt att analysera ett stort antal förändringar i arvsmassan hos tumörerna och koppla fynden till hur det har gått för patienterna. Därigenom kan vi hitta nya och viktiga faktorer som påverkar patienternas prognos och effekt av olika terapier. Vi räknar med att identifieringen av viktiga förändringar i tumörerna kommer att leda till mer korrekt och bättre behandling av varje enskild patient.