USA har en dominerande ställning inom den globala cancerforskningen, men den utmanas på flera fronter och Kina närmar sig med stormsteg. Cancerforskningen i Sverige visar en svagare utveckling.
Sedan år 2000 har cancerforskningen i hela världen ökat med i genomsnitt 6 procent per år. Motsvarande ökning för svensk cancerforskning har varit 2 procent. Den relativt svaga tillväxten av cancerforskning i Sverige innebär att vi fallit på rankningen.
Åren 2000-2003 låg Sverige på nionde plats i världen men har nu halkat ner till plats nummer 16 när man mäter antalet publicerade artiklar.
Jämförelserna mellan länder och organisationer bygger på en så kallad bibliometrisk analys där man dels mäter antalet publicerade artiklar i vetenskapliga tidskrifter, dels mäter i vilken omfattning artiklarna citeras av andra forskare.
Det senare måttet indikerar vilken genomslagskraft forskningen har, vilket ses som ett mått på kvalitet. De olika mätmetoderna mäter olika aspekter av forskningen, och man bör vara medveten om att var och en av dem har sina nackdelar. De mest framgångsrika länderna och organisationerna har ofta en kombination av hög produktion och stor andel citeringar.
En viktig förklaring till den globala ökningstakten inom cancerforskningen är att Kina ökat från knappt 800 publikationer åren 2000-2003 till strax över 25 000 publikationer 2012-2015.
Det är en helt enastående tillväxt och ger en tydlig fingervisning om att Kina inte nöjer sig med att vara en ekonomisk supermakt utan gör samma satsning inom det vetenskapliga medicinska området. Särskilt tydligt blir det när man tittar på vilka lärosäten som placerar sig på topp 20-listan över de mest produktiva institutionerna i världen.
År 2000–2007 hade Kina inte ett enda lärosäte bland de 20 mest produktiva institutionerna, 2008–2011 hade man två. 2012–2015 är hälften av universiteten kinesiska.
När man på olika sätt mäter hur mycket forskningen citeras så hamnar Kina dock utanför topp 20-listorna över världens länder. Det kan bero på att den kinesiska cancerforskningen än så länge inte tar sig an de riktigt svåra utmaningarna i någon högre grad, utan att man ofta gör beskrivande studier eller upprepar forskning som gjorts i andra länder.
Produktionsvolymen är mycket hög, men man har en bit kvar innan man når hög genomsnittlig kvalitet. Det finns dock redan i dag många kinesiska forskargrupper som publicerar uppmärksammade artiklar som bygger på innovativ forskning i frontlinjen.
Men den kinesiska ökningen förklarar inte varför Sverige inte utvecklas i samma takt som många andra länder. Någon genomarbetad analys till kräftgången finns inte men det ligger nära till hands att misstänka att det sämre forskningsklimat som råder i Sverige och som uppmärksammats i Cancerfondsrapporten under många år spelar en stor roll.
Det är inte bara inom cancerområdet som Sverige tappar mark i den internationella forskningsmiljön. Liknanden mätningar som den som presenteras i denna rapport visar att samma sak händer inom teknisk forskning och andra medicinska specialiteter.
Forskning i förändring
Ett av de största problemen är de vattentäta skotten mellan forskning och vård. Trots många utredningar, seminarier, organisationsförändringar och projekt betraktar landstingen vården som en produktionsenhet istället för en kunskapsorganisation.
Det drabbar i första hand den kliniska forskningen men får i förlängningen återverkningar även på grundforskning och annan medicinsk forskning. Ett annat stort problem är det som tas upp i årets Cancerfondsrapport, en utdaterad och kraftlös it-struktur.
Sverige må vara ett av världens mest uppkopplade länder om man ser till hur vanliga medborgare använder sig av internet och ny teknik, men när det gäller digitaliseringen av forskningen och sjukvården är vi långt efter. Dels i befintlig infrastruktur, men kanske mest när det kommer till visioner och attityder. Detta har inte hänt över en natt utan är en process som pågått under lång tid.
Det faktum att många forskare tvingas spara sina forskningsresultat på privata hårddiskar för att universitetens servrar saknar kapacitet illustrerar på ett smärtsamt sätt den negativa utvecklingen.
Karolinska institutet (KI) har under många år varit den dominerande aktören inom svensk cancerforskning och fortsätter att vara det när det gäller produktionsvolym. KI har nästan dubbelt så många publikationer som det näst mest produktiva lärosätet, Lund.
Använder man detta mått så ligger KI på plats 20 i världen, det enda universitet utanför USA och Kina som kvalar in på denna lista. På plats 15 ligger IRCCS i Italien som är en samling av institutioner som hör till flera olika universitet och sjukhus i landet.
Ett av de största problemen är de vattentäta skotten mellan forskning och vård. Trots många utredningar, seminarier, organisationsförändringar och projekt betraktar landstingen vården som en produktionsenhet istället för en kunskapsorganisation. Det drabbar i första hand den kliniska forskningen men får i förlängningen återverkningar även på grundforskning och annan medicinsk forskning.
Men den listan speglar huvudsakligen kvantitet i forskningen. Vill man få en uppfattning om kvalitet eller snarare genomslagskraft kan man i stället titta på hur ofta olika artiklar citeras av andra forskare inom fältet. De svenska publikationerna citeras mer sällan än många andra länders (0,9 för hela Sverige jämfört med världsgenomsnittet 1,0).
Endast ett svenskt lärosäte håller samma nivå som världsgenomsnittet: Umeå universitet, som också har högst andel av sina publikationer, 6 procent, bland de 5 procent mest citerade i världen när man jämför inom landet. Årets svenska guldstjärna går således till Umeå universitet för denna höga genomsnittliga kvalitet i sin cancerforskning.
I total volym och även när det gäller absolut antal toppciterade artiklar ligger dock Umeå efter både Uppsala, Lund och KI. Konkurrensen på den internationella arenan är också stenhård och Umeå placerar sig först på plats 135 bland världens lärosäten om man mäter andel av de 5 procent mest citerade publikationerna. KI ligger på 199:e plats, vilket är ett ras på nästan 100 placeringar sedan KI:s toppnotering för tio år sedan.
Oavsett orsaken till KI:s ras, och trots att man ännu kvalar in på topp 20-listan över de mest produktiva institutionerna i världen, finns det all anledning att fundera på hur trenden ska kunna vändas. Hur ska vi stärka den högkvalitativa forskningen på svenska lärosäten?
För tolfte gången har Vetenskapsrådet på uppdrag av Cancerfonden gjort en jämförelse av hur världens länder och lärosäten utvecklat sin cancerforskning. Jämförelsen bygger på en så kallad bibliometrisk analys vilket innebär att man mäter antalet publikationer, artiklar, i vetenskapliga tidskrifter och i vilken omfattning dessa publikationer citeras av andra forskare. Ett stort antal publikationer innebär att landet eller lärosätet har en hög produktion av cancerforskning. Publikationer som i hög grad citeras tyder på att forskningen är viktig och har fått ett stort genomslag.
Den rankning som presenteras i årets upplaga av Cancerfondsrapporten är gjord på ett något annorlunda sätt än tidigare år. Vetenskapsrådet har tagit bort det totala antalet citeringar ur databasen eftersom måttet anses trubbigt. Det som mäts i den nya rankningen är antalet publikationer, andel av de 5 procent mest citerade publikationerna och om en publikation citerats mer eller mindre än det genomsnittliga antalet citeringar för publikationer inom samma område, fältnormerad medelcitering.
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.