Biobanken- en skattkista för forskningen

Jan Zedenius, professor i kirurgi och biträdande vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden, har bytt om från operationskläder och pekar bort mot en glasgång. Mot biobanken.  

– Om fem eller femton år, det vet vi inte, kommer vi att ta fram kvinnans vävnad tillsammans med kanske hundra andra tumörprover. Hälften av proverna kommer att vara från patienter som det har gått bra för. Den andra hälften från dem som det inte gick så bra för. Kanske hittar vi en förändring i en gen som vi då kan vi leta efter hos framtida patienter och avgöra hur aggressiva deras tumörer är. Därför ska vi i dagsläget inte forska på kvinnan som jag just opererade. Det gör vi först när vi vet hur det gick för henne.  

Halva sin arbetstid arbetar Jan Zedenius som kirurg, den andra halvan leder han en grupp forskare som specialiserat sig på hormonkänsliga tumörer. Bland dem sköldkörtelcancer.  

I labbet söks svaren 

Den nära kopplingen mellan forskningen och patienten kallas translationell forskning. Det är forskning som undersöker frågor som uppstår i den kliniska vardagen, som: Vilka förändringar i tumören gör den aggressiv? Finns svaret i arvsmassan? Hur stor är risken för återfall?  

– Det är när jag träffar patienterna som forskningsfrågorna uppstår. De uppstår inte i labbet. I labbet söker vi svaren, säger Jan Zedenius. 

Forskargruppen han leder samarbetar tätt med Catharina Larsson, professor i medicinsk genetik, och Christofer Juhlin, docent i patologi. Forskningen har pågått i över 30 år och fått stora anslag från Cancerfonden.  

Biobanken är navet i deras arbete. Där kan facit finnas till varför cancerceller beter sig olika. Där finns också prover från ovanliga tumörer som vetenskapen stod frågande inför när de samlades in.  

– Nu – 20-30 år senare – har vi utvecklat tekniker som gör det möjligt att studera dem med dagens kunskap, säger Christofer Juhlin. 

De flesta går att bota  

Sköldkörtelcancer drabbar 600 till 700 personer varje år. De flesta patienter är kvinnor mellan 40 och 50 år. Men det händer att även barn och äldre insjuknar. I de flesta fall går sköldkörtelcancer att bota, även om det finns aggressiva varianter som är svåra att behandla.  

Det är en cancerform som ökar. Framförallt därför att fler mindre tumörer hittas. Men det finns också en faktisk ökning som är något av ett mysterium för forskningen. 

Vi vet inte varför sköldkörtelcancer ökar.

 – Vi vet faktiskt inte varför sköldkörtelcancer ökar. Det beror i alla fall inte på mobilstrålning. Det är ordentligt undersökt och den orsaken kan avskrivas, säger Jan Zedenius.  

 Sköldkörtelcancer behandlas i första hand med kirurgi men också med strålning med radioaktiv jod som har fördelen att det lätt tas upp av tumörer i just sköldkörteln.   

Friska celler skonas 

 Vid spridd sköldkörtelcancer blir det vanligare med målsökande läkemedel. Ett sådant läkemedel undersöks nu i ett samarbete mellan Jan Zedenius grupp och forskare i Uppsala. Då kopplas radioaktivitet på en antikropp som är framtagen för att bara söka sig till cancerceller. 

– På så sätt koncentreras radioaktiviteten till cancercellerna och friska celler skonas. Förhoppningsvis ska den behandlingen kunna prövas mot den mest aggressiva formen, anaplastisk sköldkörtelcancer, säger Jan Zedenius.  

 Dagens forskning är också inriktad på att redan innan operation hitta metoder för att avgöra hur allvarlig en tumör är. 

Det är jätteviktigt att veta om tumören är aggressiv.

 – Är den av det ofarliga slaget eller mer aggressiv? Det är en jätteviktig fråga och här måste vi inom forskningen verkligen anstränga oss för att hitta svar, säger Jan Zedenius. 

Skräddarsydda lösningar behövs 

 Syftet är att komma förbi det som Jan Zedenius kallar ”one size fits all”.  Vid cancerbehandling finns inte en standardstorlek som passar alla. Istället behövs skräddarsydda lösningar. Och man är på god väg att hitta dem.  

 För att kunna ge kvinnan som just opererats den mest effektiva behandlingen har ett prov av tumören skickats till Christofer Juhlin. Vid alla canceroperationer studeras prov från tumören för att bland annat ta reda på vilken typ av cancerceller den består av. Det är sådant Christofer Juhlin gör som en del av sitt arbete i sjukvården. 

– Vi gör i dag analyser som jag bara för några år sedan inte trodde var möjliga. Tack vare att tekniken har blivit billigare och datorkraften större är det möjligt att kartlägga hela arvsmassan i de utopererade tumörerna. Det är fortfarande dyrt och vi gör det inte på alla tumörer, men det blir vanligare och vanligare, säger Christofer Juhlin. 

– Det gör att felen i den genetiska koden i varje enskild tumör kan identifieras. Därefter kan man jämföra med tidigare studier och se om det finns någon behandling av just den defekten. Det är ett viktigt steg mot effektivare behandlingar. 

Snabba framsteg sker 

För några av de tumörer som nu är identifierade finns också läkemedel som är anpassade för att angripa just dem och inget annat. Precisionsmedicin, som Jan Zedenius kallar dem. I den utvecklingen har kartläggningarna som hans forskargrupp arbetar med varit avgörande. 

– Det gäller särskilt ett nytt läkemedel, som inte har tagits fram av oss men tack vare vår forskning vet vi att den genetiska förändringen som medicinen riktar sig mot är extra farlig. 

 Framstegen går fort. Bara i år har det kommit flera nya läkemedel. Och de är både ytterst effektiva och samtidigt förhållandevis snälla mot andra celler, vilket innebär mildare biverkningar eller mindre risk för biverkningar. 

 För Jan Zedenius ger det hopp om framtiden.  

I dag botas två tredjedelar av patienterna. 

– Så länge vi blir äldre kommer antalet cancerdiagnoser sannolikt att öka. Men i dag botas två tredjedelar av patienterna. Detta mycket tack vare att det kommer fler och fler mediciner mot allvarliga cancerformer. Jag är övertygad om att cancer är på väg att förvandlas till en sjukdom vi blir friska från eller till en kronisk sjukdom som vi inte dör av, säger Jan Zedenius.  

 Kanske kan en liten bit tumörvävnad från en kvinna som opererades våren 2021 bidra till att det blir verklighet.