Till min krigande indian, Uffe I söndags fick jag möta dig igen, min bäste vän. Att sitta där vid din sida, låta minnena vakna och känna hur vi återigen blev ett, var en befrielse. Vi var två vilsna, galna själar som en gång ägde världen tillsammans. Vi ställde till med en jävla massa saker, men vi var rika – rika på mod, drömmar och framför allt på varandra. Det tog trettio år innan våra vägar korsades på nytt. Under den tiden tvingades jag kväva mycket för att orka kriga vidare utan min soulmate, men kärleken fanns alltid kvar. Den hade inte försvunnit, den bara väntade. Att vi fick knyta ihop säcken tillsammans fyllde ett tomrum som funnits i oss båda. Jag ser din fina familj, jag ser den man du blev, och jag bär vår historia som en skatt som aldrig går att sudda ut. I natt klev du vidare till änglarna. Du kämpar inte längre nu, Uffe. Du är fri. Du är den finaste människa jag haft äran att bära i mitt liv. Jag älskar dig, och jag hoppas att du aldrig glömmer det. Tills våra vägar korsas igen, någon annanstans, i en annan form. Din eviga vän och krigare, Patric (Antonio Raunegger)
29 jan 2026
2
