Jag minns när vi tillsammans var och lämnade av Gustav på flygplatsen inför hans fyra månader långa utbyte i Sydkorea. Jag kunde inte hålla mig från att gråta och du la din arm om mig när vi gick därifrån och försäkra mig att det går fort och att han snart kommer tillbaka. Jag önskar att jag idag kunde lägga armen om Gustav och försäkra han på samma sätt att du snart kommer tillbaka, istället fylls jag med sorg när jag tänker på att du inte längre är här. Jag är tacksam att jag fick kalla dig familj. Vila i frid Anders.
28 okt 2025

