Tre av fyra som får bukspottkörtelcancer är över 65 år.
Nyheter
Publicerad
16 dec 2015
Författare
Stefan Sjödin

Expert på bukspottkörtelcancer om forskningens framsteg

Bara fem procent av alla som drabbas av cancer i bukspottkörteln lever efter fem år. Men professor Åke Andrén-Sandberg ser ljust på framtiden. "Forskningen har gjort stora framsteg på det här området", säger han.

Varför är överlevnaden så låg vid cancer i bukspottkörteln?

– Framför allt för att den upptäcks för sent. Bukspottskörteln sitter bakom bukhålan och saknar känselnerver, vilket innebär att kroppen själv inte kan avgöra att tumören växer fram. De symtom som vanligen för patienten till läkare är att tumören trycker mot gallgången och orsakar gulsot, eller att den upptäcks på grund av att den trycker mot nerver i det man alldagligt kallar solar plexus. I 80 procent av fallen är tumören redan spridd när den upptäcks och då har vi tyvärr ingen botande behandling, säger Åke Andrén-Sandberg som är professor emeritus och överläkare i kirurgi vid Karolinska universitetssjukhuset.


Åke Andrén-Sandberg.

Tumörens plats på bukspottkörteln kan alltså vara avgörande för upptäckt?

– Ja, tumörer som växer till vänster på bukspottskörteln orsakar inte gulsot eftersom de är långt ifrån gallgången och hinner därför växa sig större innan upptäckt.

Ni opererar inte om cancern är spridd, varför?

– De här tumörerna har ett så speciellt spridningsmönster och skickar mängder av metastaser. Hittar du en metastas i levern vid bukspottkörtelcancer kan du vara säker på att det finns hundratals fler och i leverns alla delar.

Men om tumören inte hunnit sprida sig opererar ni alltid?

– Ja, och 80-90 procent av operationerna blir radikala, vilket betyder att hela tumören bedöms som avlägsnad. Hos den här gruppen är femårsöverlevnaden ungefär 25 procent. De patienterna får också cytostatika i ett halvår efter operationen för att minska risken för återfall.

Ingemar Engström (läs porträtt här) fick oväntat diabetes ett år innan hans tumör upptäcktes. Berodde det på att tumören skadade de insulinproducerande cellerna i bukspottskörteln?

– Det är frågan! Jag har arbetat med pankreascancer (bukspottkörtelcancer) sedan 1978 och under hela den tiden har läkarvetenskapen diskuterat vad som är hönan och vad som är ägget. Det finns helt klart en statistiskt ökad risk att drabbas av pankreascancer om man har diabetes, men risken är så pass liten att det inte lönar sig att massundersöka alla diabetespatienter. Det troliga är att den här patientgruppen har en förändring i sina celler som ger både pankreascancer och diabetes.

Du deltar i de flesta stora internationella konferenser som rör bukspottkörtelcancer. Och trots den dystra prognosen vet jag att du är optimistisk.

– Ja, det finns två stora ljusglimtar! För det första har cytostatika efter operation visat sig vara väldigt verksam. Nu finns också forskning som visar att cytostatikabehandling innan operation ger ännu bättre resultat. Dessutom har molekylärbiologisk forskning lett till att en hel rad tumörmarkörer för pankreascancer är på väg att etableras, och de kan användas till tester som kanske kan upptäcka cancern tidigare.

– Om vi kan kostnadseffektivisera dessa tester – och om vi ser att de är tillräckligt känsliga – så tror jag att vi snart kan använda dem på sjukhus vid ospecifika symtom. Det ger oss äntligen chansen att ställa tidigare diagnos på den här cancerformen!

Hur långt borta är de här proverna?

– Jag tror och hoppas att de finns alldeles runt hörnet ... några år.

Artikelförfattare: Stefan Sjödin, Rädda Livet

Visa fler