Salamandrar har en förbluffande förmåga att undvika cancer. Många sorters tumörer har man överhuvudtaget aldrig sett hos dem. András Simon, professor vid Karolinska institutet, kartlägger salamandrarnas gener för att förstå hur de motar bort tumörerna.
För att komma till laboratoriet för komparativ medicin på Karolinska institutet i Solna måste vi passera kontrolldörrar och en luftdusch. Väl där inne går vi genom en lång korridor. Bakom en blå dörr finns salamanderrummet med flera akvarier där salamandrar simmar omkring. De flesta är gröna med svarta prickar, men där finns också några som är vita.
– Det här är gamla djur, de utvecklades för ungefär 200 miljoner år sedan. De har en hemlighet och för att ta reda på den måste vi studera dem här i labbet, säger András Simon.
Det som fångade hans intresse för de små groddjuren är deras förmåga att självläka.
– Om celler dör i en salamanders hjärna bildas det nya och om de förlorar ett ben växer ett nytt ut, berättar han.
Salamandrar är amfibier. Det innebär att de kan leva både på land och i vatten. Den art som András Simon och hans forskargrupp studerar är en liten vattensalamander som är ungefär lika lång som ett pekfinger.
I tjugo års tid har han studerat salamandrar för att ta reda på så mycket som möjligt om hur det går till när de återbildar trasiga eller avkapade kroppsdelar. Samtidigt har hans intresse för deras förmåga att undvika cancer växt sig allt starkare.
Forskargruppen har bland annat kartlagt en viss sorts stamceller som salamandrar har. Stamceller är celler som inte har specialiserats utan istället kan utvecklas till flera olika nya sorters celler. För att kunna återskapa vävnader och organ behöver salamandern använda sig av stamceller.
Forskargruppen kartlägger också salamandrarnas gener. András Simon berättar att de har identifierat gener som bara finns hos salamandrar.
Är det där som svaret på salamandrarnas gåta finns? Kanske, svarar Andras Simon och tillägger.
– Det kan vara så att de har gener som inga andra djur har och att det gör att de kan skydda sig mot cancer. Men det kan också vara så att de använder gener som finns både hos salamandrar och hos däggdjur på ett annorlunda sätt för att undvika cancer.
För hur olika salamandrar och människor än kan tyckas vara har vi till stora delar likadant DNA. Det finns vissa gener som skyddar oss människor från att få cancer och det kan vara så att salamandrarna, som även de har de här generna, är bättre på att använda dem än vad vi är.
Det kan förstås ha skett att salamandrar har fått cancer utan att det är känt.
András Simon och hans forskargrupp manipulerar just de generna hos salamandrar för att se om det leder till utveckling av tumörer.
– Om vi lyckas med att framkalla cancer hos salamandrar kan vi studera vad som hänt och ta reda på hur de skyddar sig mot tumörsjukdomar. Men än så länge har varken vi eller någon annan lyckats med det.
Har man aldrig någonsin sett cancer hos en salamander?
– Det kan förekomma i deras skinn, men det finns inte dokumenterat någonstans i den vetenskapliga litteraturen att man har sett det i skelett eller mjukdelar som muskler och inre organ. Men det kan förstås ha skett att salamandrar har fått cancer utan att det är känt.
András Simon har fått medel från Cancerfonden för att han och hans forskargrupp ska kunna fortsätta studera hur salamandrarna undviker tumörer.
– Bidraget från Cancerfonden betyder oerhört mycket för oss. Det känns så spännande att få sätta igång med våra projekt om cancer och det hade inte gått utan stödet från Cancerfonden.
Varje år delar Cancerfonden ut pengar till framstående forskning. András Simon och hans forskargrupp får 4,5 miljoner kronor för att studera de molekylära och cellulära mekanismer som gör salamandrar motståndskraftiga mot tumörer.
I år har Cancerfonden fattat beslut om att dela ut sammantaget 770 miljoner kronor. Det är det största beloppet som Cancerfonden någonsin har delat ut.
Var det här en intressant nyhet?
Genom att gå vidare samtycker jag till att mina personuppgifter behandlas i enlighet med Cancerfondens integritetspolicy.