Victoria Erhardsson

Av Viktoria Erhardsson

8 oktober 2009

Sedan min mamma somnade in i Februari för 3 år sedan har jag i frustration irrat ikring sökandes efter svar på så många frågor och den ständiga påminnelsen om hur hjälplös man som närstående till en cancersjuk är. Man vill så gärna hjälpa, beredd att satsa allt! Men ändock står man där, så maktlös jämte cancern. Den kör över och mosar allt och vi kan inget annat göra än att se på, acceptera och försöka göra det bästa av situationen. Min mamma överlevde inte. Hon kämpade in i det sista och aldrig någonsin har jag och många med mej sett sådan viljestyrka och livskraft som speglades i hennes ögon, enda till sista dagen. Den här viljestyrkan och livskraften bär jag sedan hennes bortgång med mej, i tanken och i hjärtat. Jag har länge försökt överföra det på människor i min omgivning och hoppas jag lyckats spridit några solsken. Nu har jag genom denna insamling funnit en nyväg att hjälpa, ett betydelsefullt och enkelt sett för att fortsätta kampen. Utan svärd, pistol och fysiskt våld. Istället en vänlig tanke och en fin gåva. 'jag ska måla hela världen lilla mamma'... Allt för dej, för allt du givit mej. Jag älskar dej!