Till minne av Mats Karlsson

Av Pär Winberg

11 november 2019

Vi startade en insamling till Mats minne på Facebook på måndagen efter hans bortgång. Insamlingen är idag på över 40000 kr vilket är fantastiskt. Tack allesammans som skänkt pengar via Facebookinsamlingen. För er som inte sett den insamlingen och vill skänka en gåva till Cancerforskningen går det givetvis lika bra här. Texten jag skrev till Mats på Facebook går att läsa här under om ni vill det. Anette, Johanna och Joakim är oerhört tacksamma för alla fina meddelanden och gåvor som skänkts till Mats minne. Så även min pappa Gösta och givetvis jag. Med vänlig hälsning Pär Min älskade bror Mats somnade in i helgen efter två års kämpande mot en sjukdom som till slut bet sig fast på ett sätt som inte ens han - en enorm kämpe kunde stå emot. Mats såg hela tiden framåt. Som mitt i alltihop förutom sin blodsjukdom fick ett hjärtstopp och som sedan gjorde att han inte fick göra den där stamcellsoperationen som han behövde. Det var ett rejält bakslag. Men han kämpade på. Han klagade inte en gång under dessa år. Han kunde blöda en halv liter näseblod, han hade en mjälte som var större än en Skogaholmslimpa, han hade svårt att svälja, han rasade över 50 kilo på ett år... ja det var bara några av alla saker denna satans sjukdom förde med sig. Men inte klagade Mats för det. Varje dag stålsatte han sig och åkte till jobbet i minst en timme. Varje dag försökte han åka för att åtminstone äta en lite frukostbuffé på Coop för att bevisa för sig själv att han orkade. Ja det dagar han inte behövde vara inlagd för alla tester och för att få blod förstås. Så enormt stark och en sådan hjälte och förebild. Det enda - och då menar jag det enda positiva med en sjukdom som inte gör att man går bort direkt är att det gör att man får chansen att prata. Och det gjorde vi. Vi snackade varje dag det sista året. Så mycket som vi pratat detta år har vi nog inte pratat sammanlagt under alla de år vi haft varandra. Det har varit skratt och det har varit allvar. Vi har peppat varandra och mitt i allt det här så får vi absolut inte glömma det viktigaste. Mats familj. Anette, Joakim och Johanna som han älskade mer än NÅGOT annat. De var verkligen ett med varandra och gjorde mängder med resor genom åren. När barnen blev större så åkte Anette och Mats ut och reste mycket själva. Ofta under långa perioder och jag är så otroligt tacksam att de hann att göra det och inte tänkte att det där - det gör vi när vi när vi blir äldre. De passade på och se sig om. De passade på att ha det skönt på vinterhalvåret medan deras personal och senare barnen tog hand om firman. Med facit en enorm tur. Mats och Anette fick väldigt många nya vänner på sina resor. Något som märkts nu när det hemska inträffat. Hans stol på stamhaket nere i sitt älskade Thailand var hans i söndags. På stolen hängde hans Frölundatröja och framför den ett fat med bacon för att hedra honom. Så fint. Så Mats. Han hade älskat det. Mats gjorde alltid vad som föll honom in. Han sket i vad folk sa om honom. Allt från att han gick i kängurupäls och långt hår på 80-talet i Skara och blev jagad av raggare. Han köpte en röd Ferrari - hans dröm - för ett par år sedan men när folk t.o.m var inne i trädgården och tisslade och tasslade så sålde han den och köpte en ännu flådigare bil. En kanske lite mer diskret BMW men deras värstingmodell som spöade Ferrarins prestanda med råge. Bara för att... Han älskade det. Han älskade hårdrock. Det var han som fick in mig på den banan och tog med mig på konserter när jag var lillebror. Först körde Farsan oss i sin lille Fiat till konserterna i Göteborg. När Mats sedan flyttade till just Göteborg, 16 år gammal (han sket i Gymnasiet till Mammas förfäran) och till 23 kvm på Hisingen så bodde jag hos honom och Anette som kom in i bilden tidigt (verkligen the love of his life) och upptäckte massor av musik. Tack Mats för det. Mats favoritartister och band var Ozzy Osbourne, AC/DC och Queen. Anette och Mats for halva jorden runt för att se AC/DC. Tack och lov att de hann göra det. De tog ofta in på samma hotell som AC/DC och fick träffa dom i lobbyn eller i frukostmatsalen. Han såg till mitt stora förtret Queen med Freddie Mercury och han träffade Ozzy långt före jag fick chansen. Så där var hans bucketlist full. En rolig sak på tal om konserter och Mats var att efter ett tag i Göteborg så träffade han sin vana trogen lite folk som visste hur man tjänade pengar. Bootlegkungarna i Göteborg. Så Mats hängde på och låg bland annat på taket över mixerbordet och filmade Michael Jacksons gig på Eriksberg medan hans kompanjon fixade med ljudet. De gjorde fejkade presspass och kom in på Scandinavium och gjorde grymma bootlegs under åren. Ja, det är preskriberat nu och är bara en historia i hur han var. Kick ass. Rock'n'Roll. Ha kul. Och det hade han och tur var väl det. För 54 år är verkligen ingen ålder att somna in som han gjorde. Mats hade så enormt många fler år kvar att ge oss andra så mycket. Pranks, kärlek, finger åt jantelagen och mycket annat. Inte minst hans företag som var triple AAA och perfekt skött. Snacket om att det fanns en man i Skara som sålde dildos och andra sexleksaker tisslades och tasslades det om mycket i Skara som är en småstad. Men Mats bjöd dit Rotarygubbarna (och damerna) som var mäkta imponerade utav hans verksamhet som var så seriös. Ja han hade många besök. Men lik förbannat så var det ändå mycket folk som snackade och förfärade sig över att han minsann sålde sexprylar. Innan han började med det på heltid så var han kock. Först i Göteborg på ett antal restauranger. Han jobbade upp sig och blev till slut chefskock på Gothia. Mats hade etta i hemskunskap. Något jag fick lida för då fröken på skolan sa på min första hemkunskapslektion. - Jag vet minsann vem du är - du är Mats bror... Jag fick också en etta. Jeg vet fortfarande än idag vad Mats gjorde så att jag också fick en etta. Men nå't måste det varit för så usel var jag inte. Det var en nybyggd skola i Falköping som skulle satsa på riktig mat till barnen och ingen sketen halvfabrikatsmat och anställde Mats som ville flytta hemåt med barnen och Anette. Han var älskad av barnen som ofta fick vara med i köket och laga mat och även av personalen på skolan. Men det var några föräldrar som hade hört den hemska grejen att Mats minsann sålde sexprylar på fritiden och han fick till och med en löpsedel i tidningen om det. Hur kunde en skola ha en kock som sålde sånt? För jävligt tyckte dessa föräldrar som ville ha bort honom. Varenda lärare och anställd ställde sig då bakom Mats och sa - får han sluta så slutar vi också. Ja du Mats - skulle kunna sitta här hela dagen och skriva om dej. Men jag slutar här och nu. Jag är så otroligt stolt över dej och din kämpaglöd de här sista åren har gjort mig så oerhört imponerad. Du vet att du alltid har din plats längst in i hjärtat hos Pappa, Anette, Johanna, Joakim och mig och nu var du den förste av oss att få träffa morsan igen. The Show Must Go On som din all time favoritsångare Freddie Mercury sjöng. Freddie hade rätt. Showen... Livet... ja det måste få fortsätta. Och det med minnet utav dej. Älskar dig.