Till minne av Maria Fredriksson

Av Lovisa Söder

29 september 2014

Rosa. Rosa. Fluffig. Härlig. Kärleksfull. Mjuk. Len. Rosa är en färg som bär med sig något positivt. Rosa Bandet är en positiv sak, men ändå något negativt. Att ett rosa band behövs är väl ändå negativt? Att den där fucking jävla bröstcancern existerar är så sjukt jävla negativt. Att den har gjort att min syster, Maria, inte finns längre går inte att beskriva med ord hur fucking jävla värdelöst det är! Den 20 mars 2013 hände det värsta som någonsin kunde hända. Min älskade syster Maria förlorade kampen mot den helt vidriga sjukdomen bröstcancer. Vi som trodde att hon hade vunnit, att hon hade klarat det, att hon hade spöat skiten ur den! Men den lärde sig att spela fult, fruktansvärt fult. Den gick inte ens att se på röntgen. Den gjorde sig så liten men ändå så farlig. Den flyttade på sig. Den tog över hennes lungor. Fick henne att knappt kunna andas. Vidriga den. Till slut orkade Maria inte hålla emot längre. Hjärtat orkade inte slå. Hennes stora fina hjärta. Hon somnade in. Hon seglade bort. Kvar är vi alla med så många fina minnen och känslor. Och tårar. Maria, som var världens mest omtänksamma, snälla, varma och kärleksfulla person, finns inte längre. Jag ska inte sticka under stol med att tidvis var hon en pain in the ass… Systrar. Storasyster och lillasyster. Storasyster och lillebror. Syskon. Syskonkärlek. Den är ju ljuv. Inget går att jämföra med just vår syskonkärlek. Den är stark. Obrytbar. Oändlig. Vi älskar varandra kravlöst. Vi bråkar. Surar. Men blir sams. För syskon har man i ur och skur. För evigt. Kärleken är evig. Att behöva tänka om. Att inte få leva sitt liv med sin syster i närheten. Det är jobbigt. En kamp. Mot gråten. Med gråten. Med skrattet och med kärleken. Kärleken är ändå det som får oss att kunna gå vidare. Inte utan. Utan med. Fast på ett annat sätt. Hand i hand, men med en hand som inte syns. Den bara känns. I hjärtat. Och i själen. Mitt behov av att få hylla Maria är stort. Jag pratar gärna om henne. Påminns och påminner andra om hur hon gjorde. Hur hon skulle ha gjort och tänkt. Ingen kommer att glömma. Hon var en för stor pusselbit som bara försvann. Hålet finns där. Vi fyller det med kärleken till henne. Maria, vi älskar dig! Nu är det dags att sätta i gång med årets utlottning av min Rosa Bandet-tårta. ALLA pengar går OAVKORTAT till min insamling i Marias minne i Cancerfondens Rosa Bandet-insamling. Ingen ska behöva förlora kampen mot cancer. Ingen ska behöva förlora livet. Att leva. Det ni behöver göra är att sms:a BESEGRA 9349 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om ni skriver i ert namn är ni med i utlottningen om en tårta! Ju fler gånger ni sms:ar, desto fler lotter och vinstchanser får ni! Den 31 oktober drar vi en vinnare som kommer att få nöjet att njuta av en rosa tårta utöver det vanliga, från mig på Make n' Bake (www.makenbake.se).' target='_blank'&gt;<a href="http://www.makenbake.se).&lt;/a&gt;" target="_blank">www.makenbake.se).</a> Och vi har kommit ett steg närmare att besegra den där vidriga sjukdomen! Du är väl med? Förra året samlade vi ihop 21820 kr, det ska vi väl slå i år? Kram från Lovisa! DRAGNINGEN ÄR GJORD OCH VINNAREN BLEV AMELIE PROPST!! GRATTIS!! INSAMLINGEN KOMMER ATT VARA ÖPPEN TILL NÄSTA ÅR, DÅ EN NY INSAMLING/UTLOTTNING KOMMER ATT STARTA!