Till minne av Ingegerd Gradstock

Av Alva Gradstock

1 oktober 2016

Detta är en insamling för vår otroligt fina Ingegerd. Det började egentligen långt innan själva cancerbeskedet kom. Min farmor, Ingegerd sökte sig till sin vårdcentral för smärta i ena höften som hon hade haft ett tag och var även orkeslös. Man tog prover och nedsatta njurvärden upptäcktes. Mitt i allt fick farmor byta läkare och ärendet ramlade mellan stolarna. Farmor tog flera gånger kontakt med sin vårdcentral då smärtan förvärrades, men hjälpen hon fick var sjukgymnastik, akupunktur, dietist och kortisonspruta. Farmor har alltid varit en kämpe. Satt andra personer framför sig själv. Och aldrig klagat. Den 18 juni var den dagen då farmor klagade. Och då tänkte alla vi att när farmor klagar är det nog riktigt illa. Jag satt mig i bilen och åkte till farmor för att hämta upp henne. Nu var det nog. Nu måste hon få hjälp. När jag och Farmor kommer in till akutmottagningen berättar vi hur läget är och vi får till svar att det är lång väntetid på ortopeden idag. Och att det kanske är bättre att söka sig till vårdcentralen. Jag svarade tillbaka att vi har tid att vänta och att vårdcentralen har inte hjälp henne. Vi fick komma in till ortopedmottagningen och sedan träffa en vårdpersonal där. Vi berättar läget ännu en gång och hon påpekar även att det är lång väntetid just idag och att detta kanske är ett fall för vårdcentralen. Mina tankar och ilska snurrade i huvudet. Farmor såg förtvivlad ut och gav upp hoppet om att få hjälp just idag. Jag sa att vi har all tid i världen att vänta, hon behöver eran hjälp. Vi fick komma in på ett rum, lång väntetid var det. Men tillslut fick hon hjälp. Och blev inlagd. Därefter kom det fruktansvärda beskedet. De upptäckte att farmor led utav en stor tumör som satt på njuren, därifrån har cancern spridits sig vidare till skelett och lymfsystem. Farmor fick en obotlig cancer diagnos. Efter beskedet vi fick var en jobbig tid för alla. Farmor kämpade på med alla dess mediciner. Hon var verkligen en kämpe. Tillslut orkade inte Farmor kämpa mer och cancern vann. Men för mig är Farmor alltid en kämpe. Varför jag valde att starta denna minnesinsamling är för att en dag vill jag att vi ska besegra cancern som tog min Farmors liv. Nu är det våran tur att ta cancerns liv. Farmor, om du ser det här så vill jag ännu en gång säga att jag älskar dig och att hela din familj älskar dig. Och vi saknar dig hela tiden. Hoppas du har det bra där du är nu. Vi ses senare.