Till minne av Eva Ivarsson Karlsson

Av Urban Ivarsson

20 maj 2024

I påskhelgen bestämde jag mig för att ställa upp i Stockholm Marathon, för min egen skull, för hälsans skull, och för att kunna beta av min ”Bucket List”. Jag hade då nio veckor på mig att komma i form, det skulle kunna gå!? Cancer, är ju, tillsammans med en handfull andra dödliga sjukdomar, vår tids farsot. Jag har genom åren, vid ett flertal tillfällen, blivit drabbad av cancer i min omedelbara närhet. Min storasyster, Eva, gick bort i bukcancer i september 2021, efter flera års lidande. Hon lämnade efter sig maken Henrik, och deras tre vuxna barn med familjer. För drygt en månad sedan, såg jag ett inlägg på FaceBook, av min vän och förra kollega, Christer Gerhardsson, som berättade om sin pågående cellgiftsbehandling mot bukcancer. Hans berättelse drabbade mig hårt, och vi har haft kontakt sedan dess. Nu senast, så gick en gammal vän, och tidigare granne på Muskö, Björn, bort i cancer. Han begravdes i Muskö kyrka i början av maj. Varje gång det händer, så påminns man tydligt om livets förgänglighet och vikten av att leva i nuet, men framförallt drabbas man alltid av ”ett kraftigt slag i magen”. Nu vill jag vända de tunga känslorna bakom mig, för att omsätta energin till något kreativt, vad kan jag bidra med? Så kom jag att tänka på Cancerfonden, och möjligheten att starta en egen insamling, vad kan väl då vara bättre än att manifestera insamlingen med fullföljande av Stockholm Marathon. För mig utgör de här beskrivna personliga tragedierna, och trauman, som cancer alltid, oavsett utgång innebär, ett otvetydigt bevis på livets förgänglighet. Men det finns också hopp! Om vi är några stycken som skänker en hundring var, så blir det ganska fort mycket pengar, som kan göra nytta i Cancerfondens verksamheter. Genom att bidra till forskningen, genom en gåva till Cancerfonden, så är jag övertygad om att vi med gemensamma ansträngningar kommer cancergåtans lösning, en bit närmare.