Så här såg min jul ut

Av Jimmy Blomgren

23 december 2018

*Varning för starka bilder* Så här såg början ut för min mamma att besegra cancern för tredje gången. Idag finns det 200 olika sorters cancer och det som suger med den här skiten är att vem som helst kan få de. Det har fan inget med karma och annan skit, kan hända dig som mig. Jag har lärt mig att allt är bara en massa frågetecken. Man vet aldrig när den kommer, om den går att besegra, varför den kommer eller om man kommer klara operationer, cellgiftsbehandling mm. För att inte tala om ovissheten av att inte veta om operationen lyckats eller om cancern har spridits. Min present i år kommer gå till cancerforskningen. Tanken med denna insamlingen är inte att bota eller lösa cancerfrågan, utan helt enkelt kanske få bort ett eller två frågetecken som uppstår bland alla miljoner frågar som saknar svar. Skulle vilja att så många som möjligt bidrar en liten summa, det är nämligen en sån här insamling som har gjort att min mamma är kvar i mitt liv. Så här såg min jul ut. Hej! Detta är min mamma. Denna personen är mamma till tre söner. Men efter 23 års julfirande för mig personligen tillsammans med familjen och släkt, blev min 24e kanske den värsta. Vi har firat antingen i en lägenhet i Göteborg med hela familjen eller i ett hus ute på landsbygden i lilla Varberg men mitt 24e år blev det inte som det var tänkt. Det började i höst 2017 och mamma sa att hon skulle göra en ”liten operation” och vi fråga inte så mycket vad det handlar om för hon är så otroligt dålig på säga hur det ligger till. Vi visste att mamma redan hade opererat bort sin livmoder och sina bröst för cancer och redan var i riskzon. Men denna gången fick vi reda på att hon har blivit drabbad av bukspottkörtelcancer. Denna cancer otroligt farlig och har tyvärr inte bra statistik. I mitten av december bjuder mamma upp oss söner på en fin middag ute på en restaurang, och detta är något vi sällan gör med familjen. Får en börja tänka. Sen kommer dagen då hon läggs in på sjukhus för operation, det är nu man börja fatta att min mamma ska in på en operation som kanske kommer ta hennes liv, och min mamma sitter där och säger att hon ska fira jul hemma… ahh jo tjena.. Överläkaren går igenom med oss precis innan operationen om riskerna, vi får lämna ut kontaktuppgifter som dem kan ringa direkt om något skulle hända. Han går igenom risken för komplikationer. Aldrig lyssnat på någon i hela mitt liv tydligare fast ändå förträngt vart enda ord han sa. Operationen går bra och vi får samtal från uppvaket när mamma vaknat upp så kommer läkaren och går igenom hur det gick mm. 10 timmar efter uppvaket så spricker ett blodkärl i mammas mage, och hon åker in på akutoperation. Vi får ett samtal som vädjar alla söner att kom till Sahlgrenska nu, hur ni kommer hit spelar ingen roll vi löser allt med taxi etc. ”Er mamma har åkt in på en operation till, ett blodkärl har spruckit och hon har förlorat mycket blod”. Mer får vi inte veta. Kör till Sahlgrenska i en så otroligt olaglig hastighet, vi samlas allihop i ett rum och då börjar väntan. Så här såg början ut för min mamma att besegra cancern för tredje gången. Denna resan tog mamma 10 veckor liggandes på sjukhusbädd, 9 operationer, fira julen på intensiven, och vara tvungen att konstant ljuga för sina nära att man mår bra. (Herrejesus vilka människor som jobbar inom vården, vilka hjältar) Hon lever idag och vi är så djupt tacksamma till alla inom vården och all forskning. Detta är en resa av miljontals människor världen runt som drabbas av denna skit.