Mitt nya liv som farfar

Av Lars-Börje Dorfh

31 januari 2020

Cancern tog mitt liv - men jag lever. Någon dag före midsommar 2015 fick jag beskedet. ”CANCER”. Det är svårt att förklara upplevelsen av beskedet. Ska jag dö nu? Den första skräcken och oron skapade en slags bubbla kring personen med cancer. Det var inte jag. Det kunde inte vara jag. Ändå så var det jag. Livet förändrades på ett ögonblick. Cancerbeskedet tog mitt dåvarande liv. Alla framtidsplanerna fick läggas ner. Jag skulle fylla 60 tre veckor senare och resa tillsammans med familjen var redan bokad. Allt fick bokas av. Jobbet fick läggas åt sidan. Nu blev det fokusering på sjukhusbesök. Möten med läkare, undersökningar, tankar, samtal, nya undersökningar. Läkarnas rekommendation blev strålning, operation, en avlastande stomi och sen troligen cellgifter. Jag levde i min bubbla. Men mitt i all sorg så fick jag även beskedet ”Det här kommer gå bra”. Tröstande ord. Mitt gamla liv hade tagit slut men jag kunde ändå börja hoppas lite på att jag kanske skulle få ett nytt. Jag lever. 6 veckor efter beskedet var strålning och operation avklarad. En infektion satte stopp för cellgifterna. 13 månader senare var den avlastande stomin nedlagd och efterkontrollerna inte lika täta. Jag kände att mitt nya liv kunde börja. I år fyller jag 65 och jag har hunnit bli farfar. Jag får uppleva livet med barnbarn. Ett stort tack till all personal inom vården. Att läkarna idag kan rädda så många cancerpatienter är forskarnas förtjänst. Forskning kostar pengar. Mycket pengar. Numera ger jag pengar till Cancerfonden kontinuerligt. Alla bidrag är välkomna. PS. En av tre får cancer. Förhoppningsvis inte du men om det sker så kommer forskarna och all personal inom sjukvården göra allt för att rädda ditt liv.