Mamma Anneli

Av Frida Johansson

31 maj 2020

Idag den 31/5 är det Mors dag, en dag där många firar sina mödrar lite extra på olika sätt. En dag som jag tycker är värd att fira varje dag. I början av 2015 vände vår familjs värld upp och ner. Där och då for en blixtsnabb kall känsla rakt igenom min kropp när vi satt där i det vita rummet på Sahlgrenska i Göteborg. Bruna stråket. Mamma, mormor, morfar och jag satt på varsin stol och inväntade orden från läkaren. "Det är en cancer du har". Allt stannade och ett enda stort frågetecken kvarstod. Varför? Och varför just min mamma? Mamma opererades i maj 2015. En operation som tog i stort sett en hel arbetsdag. Därefter fick vi ta emot ytterligare svåra och tuffa besked. Primär gallgångscancer. Som tur var utan spridning. Vi fick besked om att detta är en lömsk cancerform och ofta upptäcks denna typen då den redan har hunnit sprida sig. Därefter startade mammas resa tillbaks till livet, till den normala vardagen, till de dagarna som är lätta att ta för givet, men som är det vi kallar livet. Dagarna kom men de var inklusive röntgenkontroller, provtagningar, undersökningar, sjukhusbesök och läkarbesök. Och för att inte tala om oron som kom till inför varje besked om vad röntgenundersökningarna skulle visa, framförallt hos mig. Mamma som är den mest positiva person hittar alltid något positivt i allt som sker, även i det negativa, även i detta. Efter fem år friskförklaras man om allt ser bra ut. Vi började nedräkningen redan när resan startade. Maj 2020, det var då mamma skulle friskförklaras och vi skulle skåla i bubbel. På alla hjärtans dag i år rasade allt. Samtalet från den opererande läkarn kom och jag minns att jag stod ute på verandan och tog emot samtalet. "Operationen är färdig men den gick inte så som vi hade hoppats på". På en röntgenundersökning i januari 2020 som troligen var tänkt att vara bland de sista innan mamma skulle friskförklaras visades en lymfkörtel som såg ut att bete sig annorlunda och behövde opereras bort. Det tog två dagar efter beskedet tills mamma befann sig på Sahlgrenska, redo för operation igen. Men den oklara lymfkörteln som synts på röntgen och PET-undersökningen som skulle gå att få bort kunde inte tas bort, enligt läkarna var riskerna alldeles för stora. Samtidigt upptäckte läkarna ännu en förändring som de tack och lov kunde ta bort. Efter det telefonsamtalet den fredagseftermiddagen på alla hjärtans dag ville jag bara ringa henne, min mamma och bästa vän, men hon hade inte ens vaknat upp ur narkosen ännu och det gjorde så ont. Lymfkörteln skulle ju bara tas bort och så skulle allt bli bra sen. Men istället var cancern tillbaka. Sedan några veckor tillbaks går mamma på cellgiftsbehandling, en tuff variant med många biverkningar. Men min mamma är den starkaste jag vet, hon har en envishet och en vilja av stål. Cancern har satt sig i fel kropp. Den har bråkat med fel person. Mamma har under denna resa sagt "Full fart mot livet", och det är verkligen så det är. Det finns ingen som är så stark, positiv, levnadsglad och har så mycket energi som min mamma, och med det kommer man långt. Tillsammans är vi starka, och tillsammans vinner vi över här fruktansvärda sjukdomen som ställer till och förstör så mycket för så många. Det här är min gåva till min mamma på Mors dag, en insamling till Cancerfonden. För min önskan är att min mamma ska få bli helt frisk, att det en dag ska finnas ett botemedel till alla typer av cancer, så att ingen ska behöva gå igenom detta och att fler ska få spendera tid med sina nära och kära. Livet är nu. Tillsammans kan vi besegra cancer! Världens bästa mamma ❤ //Frida