Maddis - Jag vill bara leva

Av Madeleine Yström

24 augusti 2018

Jag var 27 år gammal och mitt i livet, gjorde karriär inom mitt drömyrke, dejtade, reste och levde det liv jag älskar. Den 22 maj 2017 fick jag veta att jag hade drabbats av cancer. Något som ALDRIG skulle hända mig. Min hematolog lugnade mig med att man botar i princip alla med min typ av lymfomcancer. Efter 6 omgångar cytostatika hade tumören inte helt försvunnit, man misstänkte ärrvävnad och avvaktade två månader med en ny röntgen. På den röntgen så hade tumören vuxit i bröstkorgen så man började en annan behandling med efterföljande stamcellstransplantation. Efter 2 omgångar med andra linjens behandling hade tumören krympt på röntgen. Efter 4 omgångar och en tuff 4 dagars stamcellsskörd hade jag och min hematolog ett brytpunktssamtal där det framkom att tumören hade vuxit under pågående behandling och nu var resistent mot cytostatika, stamcellstransplantationen ställdes in. Prognosen var betydligt sämre och de alternativ som fanns kvar var läkemedelsstudier eller strålbehandling. Jag hade dock tur, min tumör fanns i nuläget på ett ställe i kroppen så man valde att strålbehandla tumören. Efter 20 omgångar strålning får jag den 21 augusti 2018 veta att jag är tumörfri. Skulle jag få återfall så är mina alternativ obehagligt få. Jag vet flera i liknande situation som mig. Forskning behövs för att flera ska ha chansen att få leva eller ha ett drägligt liv under behandling. Jag vill bara leva och jag vill att mina drabbade vänner ska få leva. Tillsammans kan vi göra skillnad.