PETER

Av Linnéa Laitinen

4 oktober 2018

Livet är bra konstigt ibland. Oftast är det jäkligt härligt, men ibland försvinner allt det härliga och det mesta känns bara skit. Lite så har det känts sedan Sveriges sista VM-match. Inte just för att Sverige förlorade, det kommer man ju över på en dag eller två. Vad som var mindre väntat var att ett telefonsamtal tjugo minuter in i matchen skulle kunna rämna hela min värld. På andra sidan luren berättade mamma att pappa var återkallad till neurologiska på Karolinska sjukhuset efter en MR. Pappa hade haft en obehaglig känsla bakom ena öga samt haft något av ett anfall på golfbanan tidigare i april, läkarn på akuten sa att det troligtvis rörde sig om en riktigt dålig magsjuka. Trots denna analys gav inte min envisa pappa upp, och tillslut körde de denna MR och hittade en hjärntumör bakom ena ögat. Några skitmånader senare har pappa klarat av en operation, rehab efter operationen på rehabcenter, strålning fem dagar i veckan och cellgifter varje dag. Pappa, du är otroligt fantastiskt grym på alla sätt och vis, en riktig jäkla kämpe. Jag ser upp till dig så mycket, du har alltid en så optimistisk syn på livet - inget är omöjligt i dina ögon. Under hela den här tiden (som känns superlång trots att det bara rör sig om några månader) så har det varit DU som har varit den lugna av oss. Pappa, du är vår klippa och även om den här korta kärleksförklaringen känns otillräcklig i jämförelse med hur mycket jag älskar dig vill jag ändå dela med mig av den. Inför min stundande födelsedag vill jag med bakgrund av pappas avslutade behandling hålla i en insamling, eftersom forskning är den enda lösningen. I pappas anda har jag satt ribban högt, 50 000 kronor! Ingenting är omöjligt. Kram på alla som orkade läsa hela inlägget!