Kristina Nordenborg

Av Familj & vänner

25 februari 2021

Vi är tacksamma för den forskning som finns idag för att bekämpa cancer. Till vår stora sorg gick dock inte Kristinas cancer att bota. Vi vill att andra familjer, personer och vänner skall slippa drabbas på liknade sätt. Din gåva kan göra skillnad. "Ingen kan göra allt, alla kan göra något" ..."Söndagen den 21 februari 2021 dog min kära mor, ungefär ett år efter att hon fick besked om att hon hade cancer i magen. Kristina var klartänkt, vid gott mod och positiv ända fram till sista dagen. Det blev bästa möjliga avslut. ❤ ❤ ❤ När Kristina förstod att det inte fanns någon återvändo tackade hon nej till alla mediciner och sista veckan slutade hon äta. För oss som stod vid sidan om var det smärtsamt att se hur hon blev mager som en liten fågelunge. Samtidigt fick jag en viss tröst av att hon var så lugn och helt på det klara med hur hon ville ha det. Det var en ynnest att få möjlighet att ta ett långsamt farväl. Vi hade tid att prata med varandra och säga allt det där som annars kanske aldrig blir sagt och få svar på många av de frågor som annars kanske aldrig hinner ställas. Kristina Nordenborg bodde en stor del av sin uppväxt i Ludvika i Dalarna innan hon flyttade till Göteborg. Där studerade hon bl.a. konsthistoria och gick på lärarhögskola. Några år innan hon skulle fylla 65, efter att undervisat i olika språk på högstadieskolor i Göteborgsområdet, lämnade hon lägenheten i Masthugget. Tillsammans med sin sambo Uno flyttade hon 70 mil norr ut till Kristinas farmors hus i Rätansbyn, i Jämtland. Där har de nu bott närmare 20 år tillsammans och ångrar sig inte en sekund. Åren fylldes med fjällturer, både sommar och vinter. Svamp- och bärplockning, långfärdsskridskor, fiske- och roddturer på Rätanssjön i den lilla träekan, bastubad med isvak, ”bondauktioner”, trädgårdsland, växthus, höns och katten Smillan var synonymt med hennes liv. Dessutom bidrog hon aktivt med att hjälpa flyktingar komma in i det svenska samhället genom att umgås, lära ut det svenska språket och åka skidor ihop med flera av de nyanlända som mellanlandade i Rätan. Kristina berättade ofta om hur berikande tiden i den lilla byn var och att hon där fått vänner från 18 olika nationer. Livet i Jämtland kryddades även med resor ihop med Uno runt om i världen. I slutet av november 2020 när hon fyllde 75 år, då hänge jag upp gungor till henne i två stora furor nere vid sjön. Hon blev glad som ett barn när hon premiärgungade i sina födelsedagspresenter. Vid årsskiftet skrev Kristina en lista som hette ”Fördelar med Corona”. På en rad stod det: "Adrian har kunnat vara hos oss länge." (Eftersom det inte blev några guideuppdrag eller andra äventyr för min del i fjärran länder under hela förra året). De senaste månaderna försämrades Kristina snabbt, aptiten tröt och hon rasade i vikt. Promenaderna blev kortare och kortare men det var bara sista veckan som hon knappt lämnade sängen. På den yttersta dagen kröp vi upp och la oss tätt intill Kristina hemma i dubbelsängen, smekte henne varsamt, höll hennes händer och berättade vackra saker för henne och att vi alla var på plats. Andning blev gradvis lugnare och svagare. Halv nio på kvällen kom jourhavande sjukvårdspersonal (sanna änglar) på sin dagliga visit och de såg att det inte var lång tid kvar. Strax efter somnade Kristina in fridfullt i våra armar. Sorgligt men ändå kändes det så fint som det kan bli. Vi öppnade ett fönster på vid gavel, städade undan kartongerna med sjukvårdsprylarna, tände stearinljus intill hennes tulpanbuketter på byrån. Unos dotter Mia och jag klädde Kristina i de kläder som hon själv valt ut några dagar tidigare inför sin sista färd. Vi kammade hennes hår, och placerade hennes händer prydligt hoplagda över magen på hennes lila tunika. Kristina såg så fridfull och nöjd ut där hon låg med slutna ögon. Jag förlorade en mor men vann en syster. Mia och jag är väldigt tacksamma över att vi har haft varandras stöd under denna period. Det resulterade i att vi nu återknutit kontakten efter alla dessa år då vi ägnat oss åt våra egna liv på olika håll. Begravningen äger rum i Rätans kyrka i kretsen av de närmast sörjande. (pga Covidrestriktionerna) Blommor undanbedes. Om det är någon som vill hedra Kristinas minne, gör då gärna något gott för en medmänniska, eller skänk en slant till Kristinas insamling här på Cancerfonden: https://www.cancerfonden.se/insamlingar/kristina-nordenborg