Av Pearl Åkesson
18 september 2013
Utdrag ur bloggen I Kroppen Min: "Jag ska lämna er en stilla natt, försiktigt i mörkret. I drömmarna kommer ni att känna en närhet. Hur jag håller om er. Och när ni vaknar kommer allt att vara som vanligt, men ändå så annorlunda. Ni kommer att förenas i tårarna. Känna gemenskap i sorgen. Se det som en styrka tillsammans. Kom sedan för att ta ert avsked. Smek min kind. Håll min hand. Säg det ni vill säga. Vi kommer att skiljas åt. Men jag ska göra mitt bästa för att alltid finnas nära. Skräms inte när ni överraskas. Överrumplas. Var inte rädda när en närvaro gör sig påmind. När energierna känns annorlunda. Det kanske bara är jag. Min familj, mina vänner – ni, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses. En dag ska vi återförenas. En dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, känn det som en tröst: bara döden skiljer oss åt. Skymta en eld på berget, långt där borta." Den 17 september 2013, somnade pojken från Kvarnsveden in efter en lång tids kamp mot cancern. Vi är många som fått följa Kristian Gidlunds krig mot sjukdomen, skrivet i de vackraste av ord på bloggen I Kroppen Min. Nu har hans penna tystnat, men hans ord lever för alltid kvar i våra hjärtan. Sov gott Kristian.