Minnesinsamling

Gustaf Uggla

Startad av Caroline Uggla / 13 april 2018

eller

Skänk med Swish

Swish:a BESEGRA 15886 till 90 1951 4. Du kan sedan skriva ditt namn så att det syns på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.

Exempel:

BESEGRA 15886 Johan Ek

OBS! Det tar upp till två arbetsdagar innan gåvan syns på insamlingssidan. Är du osäker kan du granska din betalning under Händelser i Swishappen.

Insamlat

5 250 kr

Kvarstår till mål

0 kr

Mål

0 kr

Idag, den 13 april, är det pappas födelsedag. Vår pappa har alltid haft inställningen att ingenting är omöjligt, att allt går att fixa. Det är så jag sett honom – fixaren, den som har koll på läget. Särskilt tydligt var det på familjeresorna, pappa var van vid att resa och hade varit med om det mesta, så vi var alltid trygga. Likaså om somrarna på segelbåten – när det lutade så mycket att jag kunde nudda vattnet utanför sittbrunnen och det liksom hisnade i magen, sa pappa bara lugnt att jag skulle släppa lite på skotet om det kändes läskigt. Inga konstigheter, alltid trygg. Vi hade en tradition runt jul när vi knäckte nötter och någon av oss fick en tvillingnöt – då slog vi vad om vem som först kom ihåg att säga ”fillepin” på nyårsafton, direkt efter ”madame och betjänten”. Varför vet jag inte, men jag vann alltid. Fattar nu att pappa lät mig, han hade ju såklart koll.

Men hösten 2017 hände något som pappa inte kunde fixa – han drabbades av cancer. Vår ena stöttepelare vacklade och golvet blev liksom ostadigt. Hela tiden höll vi hoppet uppe om att det skulle bli bättre, att sjukvården och cancerforskningen kommit så långt att de kunde rädda honom. Såklart. Allt går ju att fixa hade vi lärt oss. Men i mars 2018 händer det värsta ändå och vi förlorar vår pappa. Innan vi knappt ens hinner förstå allvaret så fullkomligt rasar golvet under oss.

Vi har alltid haft svårt att säga c-ordet i vår familj, helst bytt kanal om det kommer upp på radio eller tv. Men det faktum att minst 1 av 3 någon gång under livet kommer att få en cancerdiagnos är svindlande och inget vi längre kan undvika genom att byta kanal. Jag har nu förstått att allt inte går att fixa, men jag har också förstått att forskningen hela tiden går framåt och att fler överlever idag än för bara 10 år sen. Det har alltid känts viktigt, men aldrig så viktigt som när det drabbar någon man älskar.


Då pappa alltid haft massa projekt i gång (så sent som i februari blev jag och min bror klara med en jubileumsbok som pappa initierade och projektledde) så känns det naturligt att nu starta ett projekt i pappas namn, ett projekt som egentligen aldrig tar slut. Detta är min födelsedagspresent till dig, vår älskade och saknade pappa.

Gåvor

Kommentarer