För ett friskare liv

Av Anneli Ekberg

27 juni 2015

Den 2/9-15 är det 5 år sedan min älskade Rickard somnade in efter drygt 5 månaders vetskap om sin Cancer. 37 år gammal. Här kan ni läsa min text bara dagarna efter han somnat in. 2/10-12 Rickard Svensson Idag är det en månad sedan du somnade in älskling. ligger här i soffan och andvänder din dator o skriver, det e molnigt ute och från youtube spelar jag jag fick låna en ängel av</p> Shirley Clamp och av längtan till dig av CajsaStina Åkerström.. det var låtarna som spelades på din begravning den 21/9-12 . du ska veta att tårarna rinner.. Texterna stämmer så otroligt bra .. På farmors gamla buffe som tyvärr inte hant hit innan du somnade in, står nu en bild på dig, den vi hade på kistan, den lilla lilla kistan hur fick du plats där i ?! Där står även alla kort jag fått som suttit på blommor som folk har skickat mig, tänk ändå så många som tänker på en i denna svåra och jobbiga tid. Har även lagt de rosor jag gav dig en gång, ett papper jag skrev till dig där jag skrev alla dina bra sidor på, det fanns ju faktiskt inga dåliga sidor med dig! Även den tavlan som du och jag målade en kväll, där vi skulle måla det vi tänkte på när vi tänkte på kärlek, du målade en glad gubbe och en sol och jag ja jag målade ju ett hjärta, jag tyckte tavlan blev så mörk, kärlek ska ju vara ljust, men nu förstår jag varför den blev så mörk.. Vi fick ju bara 2 år o 2 månader ihop innan du somnade in i min famn i en fruktansvärd sjukdom.. Även ett minne av att det var cancern som tog ditt liv står på plats, alla som har skickat in bidrag till cancerfonden.. Finns även två choklad ett där står puss på och ett där står kram på.Har även lagt din förlovningsring vid bilden på dig, även min ska ligga där sedan</p> Har också ställt upp en tavla där jag klistrat upp alla fina lappar du skrivit till mig, som tex : En present till min älskade Anneli, inte för att att du fyller år, inte för att du har namnsdag, inte för att vi firar nått speciellt, utan för att JAG ÄLSKAR DIG. En tavla jag målat för långe sen med ett hjärta på! Allt påminner om dig älskling.. Det är så många som saknar dig. Dina vänner från Örebro hör av sig till mig, o tycker det e så hemskt att du är bortaBegravningen var väldigt vacker, jag fick mycket beröm efteråt att det var så fint, bra psalmer och låtval. Psalmerna var blott en dag och härlig är jorden. Även griftetalet var väldigt vackert här kommer det Rickard Svensson Asmundtorps kyrka - 21 september 2012 I dag är vi samlade, för att ta farväl av Rickard. <p> </p> En ung man, men ett stort hjärta. Vi är samlade här för att ta avsked av en älskad sambo, en son, en bror, en vän, en arbetskamrat och släkting. <p> </p> Vi är samlade här för Rickard. Samlade för att minnas honom och för att överlämna honom i Guds goda händer. <p> </p> Här får vi dela sorg och saknad. Ilska över att det som inte får hända har hänt. Vi får minnas allt det fin och roliga som ni delat tillsammans, Rickard blev inte gammal, men ändå har han gett er en massa olika minnen. Ni minns hans skratt, hans humor, utflykter, kryssningar, minnen från vardagen hemma, från arbetet. Minnen, så värdefulla och så oskattbara. Minnen är skatter att hålla fast vid när allt annat känns tomt och sorgen stor. Bevara minnena, minns honom. Tala om honom. Hans liv var fullt av glädje skratt, varme och kämpakraft. Låt honom få sätta spår i era hjärtan.> Ni har berätta för mig om honom, hans liv. Ni har också berättat för mig om hans sjukdom, cancern, den som tog hans kraft och ork, och tillslut hans liv. Hoppet om ett tag till tillsammans. Och tillslut, döden. Rickard var en riktig spelvink. Han hade alltid en räv bakom örat och skämt i bakfickan. Han gjorde aldrig en fluga förnär. Han var rolig, positiv och glad. Han var klok. Ni minns säkert hur han skämtade… Ni minns säkert skratt tillsammans… Hans starka framåtanda. <p> Att han var duktig på tekniska saker. Att han var händig. Att han inte gav sig när han gav sig de på att klara saker. Rickard som alltid kunde alltid vända situationen tills in fördel. Jag träffade dig Anneli och Anja i förra veckan och pratade med dig Gösta i telefon. Ni berättade så fint om Rickard. Om din fästman och livskamrat. Om en älskad son. Rickard som hade ett så stort hjärta och gjorde alla glada. Rickard som kom från Örebro.Som du träffade via Lunarstorm. Ni pratade där i mer än två år – sen sågs ni. Det var kärlek vid första ögonkastet. Efter ett år blev det förlovning. Det skedde på Oslokryssning. För kryssningar tyckte Rickard om! Och bilden som du har valt att ha här framme är just från en kryssning – närmare bestämt på tåget på väg dit. En Finlandskryssning. Rickard hade haft problem med magen ett tag – och tillslut efter mycket påtryckningar så blev han undersökt. Det var i slutet av april. Då såg man att han hade tjocktarmscancer och att det även hade spridit sig i kroppen. Rickard fick cellgifter, men det bet inte. Ni fick vara tillsammans och du sov hos Rickard på sjukhuset i två veckor. Det gick fort och Rickard kämpade in i det sista. Han sa att han hade allt han behövde – han hade ju dig hos sig. Ni trodde att han skulle få leva nått år till… men Rickard dog den 2 september. Han kunde ta sitt sista andetag i dina armar. Rickard är också saknad som en kär arbetskamrat av er på Cykelmekano. <p> </p> Ni saknar nu en kär vän och kollega. Rickard blev 37 år. När någon som står oss nära dör, stannar livet till, allt stannar upp och det känns som om tiden stod still i vår saknad och sorg. Så måste det få vara. Vi behöver tid och ro i vår sorg, vi behöver få lov att vara ledsna. Den vi älskat finns inte längre där. Någon vi litat på och tytt oss till har försvunnit. Döden kan beskrivas på många sätt vi har alla olika bilder av döden och det som kommer efter. En bild av döden och himlen är bilden av en öppen horisont.En resa mot en öppen horisont, ett öppet hav. <p> </p> Och där bortom horisonten, på den andra sidan horisonten, där finns en strand. Där finns det liv som vi får hoppas och tro finns för oss alla efter döden. <p> </p> Dit där vi som står på denna strand, här och nu, inte kan nå eller se, bara ana Där på den andra stranden, på andra sidan horisonten, där är Gud och tar emot oss. Tar emot oss i sin famn. Vi här i denna världen kan inte veta vad som finns bortom horisonten. Men vi får hoppas och tro att Gud finns där och tar emot oss med öppna armar. <p> </p> <p> </p> För Gud har gett oss ett löfte i dopet: att vara med oss alla dagar till tidens slut… <p> </p> Gud överger oss aldrig… <p> </p> Utan Gud är med oss alla dagar till tidens slut. <p> </p> Bort vår tid här på jorden och in i evigheten. <p> </p> <p> </p> Amen. Ja Rickard allt det dära stämmer så bra på dig.. Du var den som fick mig att skratta så mycket, när du ställde dig på golvet och vikade så där roligt på rumpan, bad dig på sjukhuset att göra så , men du svarade jag orkar inte nu, det får bli en annan dag.. det blev inte nån annan dag. Du blev allt svagare o svagare.. Vi hade fått en tid till Rmc som vi tyvärr fick avboka fär att du var så svag, men dit skulle du, vi skulle absolut ha en ny tid. Så läkaren lovade att vi skulle få det, men jag tror inte dom fixade det, de förstod bättre än vi hur sjuk du var. en dag då jag hjälpt dig på toaletten och tillbaka till sängen pussade du mig på magen och sa nästa gång vi är hos doktorn är för att vi har fått bebis. Åå vad jag önskar att du hade fått bli pappa, det var ju en av dina högsta drömmar.. Hade vi bara fått hjälp tidigare hade du fått bli pappa! Hade de inte funnit så många jvla regler i detta land så hade jag fått kollat upp mig tidigare och vetat att det var fel på mig och kunnat börjat med tablettbehandling tidigare. Du var ofta ledsen om kvällarna, du grät och sa : vad tänker alla folk om mig, jag ligger ju bara här i soffan o gör ingenting, och jag förklarade för dig så många gånger att det ör ingen som tänker nått, de vet att du är sjuk och behöver vila. cellgifterna tog alla krafterna från dig. Du var också väldigt ledsen ibland för du trodde jag skulle lämna dig eftersom du var sjuk och inte orkade göra nått, du sa det är väl inget kul o vara ihopa med mig, och jag fick igen och igen förklara för dig att jag aldrig kommer lämna dig, jag älskar ju dig fast du är sjuk. Men du trodde iaf att jag skulle lämna dig.. sa till dig då vi satt och tittade på dig etfer att du somnat in , där ser du jag lämnade dig inte och skulle ju aldrig göra det heller. Du somnade in i min famn. Du hade sagt sedan innan , nästa gång jag är inlagd är det sista gången jag blir inlagd, sen orkar jag inte mer, du hatade att vara där på sjukhuset. Då anade vi inte hur rätt du skulle ha!Du låg på sjukhuset i 2 veckor och 3 dagar. Du blev inlagd på grund av att du åt för dåligt och hade lågt albuminvärde i blodet, albuminet gör så att vätska inte läcker ut i vävnaderna i kroppen, du fick massvis med vätska i kroppen. Läkaren kom in på ditt rum och talade om att de röntgenbilder du gjort visade att sjukdomen inte krypt men inte heller ökat, det fanns inget mer att göra eftersom du hade antikroppar mot det andra cellgiftet du testat först. Man kunde göra en ny behandling för att vinna tid och det ville du, men den hant man inte ens börja med! Det började planeras hemgång först med hemtjänst men sedan med hospis i från Sankt Lars. Så du skulle få lov att vara hemma. Du ville inget annat än hem. Du var så trött på droppställningen som nästan satt igång hela dygnet. Kuratorn kom och pratade med oss, hon frågade dig om det var nått du behövde, du svarade, nej jag har allt jag behöver här, och du tittade på mig :) Jag sov hos dig i nästan 2 veckor på sjukhuset i en resesäng, men den var helt okey. jag fick ju vara nära dig. De satte in ett drän i magen , de tömde säkert en 15 liter vätska från buken.. magen blev helt platt, men det tog inte många dagar så var den lika svullen igen men då berodde det på att du hade tarmvred, tumören hade nu blivit så stor att avföringen inte längre kom ut! de satte en slang ner genom näsan på dig ner i magsäcken för att tömma magsäcken. Vi fick åka ambulanstransport till malmö där du skulle få en stänt, en stänt är ett metallrör med ett nät i som spänner ut tumören, men det försöket misslyckades då tumören var alldeles för stor, så det fick planeras en operation och det skulle bli stomi. Du åkte in på operation och jag stannade i Malmö ,din sväris kom dit o höllt mig sällskap , operationen skulle vara klar vid 15, men 15:30 hade vi inte hört nått ännu, så jag pratade med personalen som sa att de börjat operationen 14:30 , så den blev försenad, vid 17 tiden ca fick jag reda på att operationen hade gått över förväntan, då kunde man andas ut lite, men jag fick inte träffa dig och du skulle ligga länge på uppvaket länge, så de skickade hem mig, hade kontakt med sjukhuset o de sa att de skulle köra upp dig på sitt rum, vid 22 så jag kunde komma in då, men de ringde åter igen vid 21 och sa att de inte kunde flytta dig eftersom han inte vaknat efter narkosen. Så jag gick o lade mig och väcktes av telefonen klockan var ca 1 på natten, en läkare från intensiven ringde och talade om att du inte vaknat och det fanns inte mer för dom att göra och att de körde upp dig på ditt rum och jag borde komma in för du hade inte lång tid kvar.. Sväris körde, jag var ju helt skakig, jag satt och höllt i din förlovningsring på vägen till Malmö och bad dig kämpa så vi iaf skulle hinna dit. Sväris körde fel och till och med mot rött. Vi kom till dig vid 2 tiden ca, du hade precis kommit upp på ditt rum, jag frågade dig om du visste att vi var där, du nickade..jag satte på dig din förlovningsring igen..Klockan 4 på morgonen vaknade du äntligen, men du var så svag.men du hade frågat efter din förlovningsring o känt efter den ,sa sväris.. Du sa många gånger till mig - kan vi köra hem nu , försökte förklara för dig att du var nyopererad och att vi inte kunde åka hem. Innan på dagen hade jag köpt en ostburgare till dig på Mcd, vet ju att du älskade dem, du skulle ju få äta efter operationen,men den fick jag frysa in här hemma, slängde den häromdagen..för du fick inte äta och när du väl äntligen fick äta kunde du inte längre äta. Sväris gjorde dig sugen på en mums mums och du svor att du skulle FAN ha en mums mums så Annika som kommit ner från Huddinge för att träffa oss köte till dig och jag stoppade en liten bit i munnen på dig men du kunde inte svälja den. Testade även att ge dig en bit kanelbulle, och du sa varför du skulle smaka på den, du som älskade kanelbullar. ÅÅ du var så söt när jag skulle fukta dina läppar och din mun, när du suttade på den dära lilla svampen.. Du hade så ont i ryggen, du hade ju legat i samma ställning i 2 veckor, du fick mycket morfin, jag fick ringa på personalen så de kom o hjälpte dig. Det var hemskt att höra dig ajja dig hela tiden, det gjorde så ont i mig att du hade så ont, du fick även lugnande. Natten till Söndagen den 2/9-12 var du rätt lungt och när jag vaknade var du inte längre kontaktbar, tänkte att du var väl så trött efter all medicinering, klockan halv 11 ca kom läkaren och tog ut mig från rummet o talade om för mig att om han inte är kontaktbar i morgon skulle vi få stanna i Malmö, vi skulle ju äntligen få komma tillbaka till Lund. De kontaktade din pappa och sa att du har blivit försämrad om han skulle komma dit, så han åkte o beställde biljetter till dagen efter. jag kontaktade Cykelmekano, ditt jobb att du inte hade lång tid kvar, de släppte allt de hade på jobbet och begav sig MOT Malmö. Vid halv 12 tiden tänkte jag att jag skulle lägga mig bredvid dig i sängen, men såg att du läckt så jag kallade på personalen, som gjorde vid, under tiden sa mamma till mig var nu beredd på att han kan få andningsuppehåll nu när de rör han, tänkte nä vadå klart han inte får, men när jag kom in i rummet igen frågade jag om han hade reagerat på nått när de gjorde vid han och de sa nej, de talade om för mig att du fått andningsuppehåll, jag slängde mig i sängen hos dig och hölt om dig och talade om för dig att jag älskade dig, du tog 2 andetag till sen var du borta, borta föralltid.. Du såg så fridfull och nöjd ut, du hade inte ont när du dog, det syntes, du såg ut som dig själv.. läkaren konstaterade dödsfallet 11:45, medan personalen gjorde vid dig, pratade jag med läkaren som frågade om jag ville du skulle obduceras och jag sa helt klart NEJ. Vi visste ju vad du dog av. Ingen skulle skära i din lilla kropp. När jag och sväris satt och väntade på att personalen gjort vid dig kom dina arbetskamrater och jag gick fram till dem och sa att de kom försent! Alla var ledsna. När vi kom in på rummet igen hade de gjort dig så fin, du såg så fridfull ut, man såg på dig att du inte längre hade ont, det såg ut som du sov. Jag sa till dig att hälsa din mamma och klappa Maxwill, så skulle jag klappa De Luxe och Hubbe här hemma, sa även till dig att du gärna fick komma och hälsa på mig, men att du inte fick skrämma mig! Du kan tro att det var svårt att lämna dig där, jag pussade dig på munnen och på pannan, du var så kall, trodde inte man blev så kall så fort! Visste ju att det var sista gången jag skulle få se dig. Så orättvist vi som precis hade skaffat hus ihop och försökte få barn ihop. Sköterskan sa till mig när vi skulle gå därifrån att jag hade varit en klippa, det är inte många anhöriga som orkar se den förändringen som en så sjuk människa går igenom. Det var ord som värmde, jag har gjort allt jag kunnat för dig älskling, har lagat den maten du velat ha, köpt den glassen du ville ha, följt med dig till läkare o stöttat dig, tröstat dig, varit hos dig från tidiga morgonen till sena kvällen på sjukhuset, tillslut fick jag sova hos dig tack och lov. Det finns inget jag idag ångrar att jag inte gjorde. Det känns så skönt att veta att det inte fanns mer jag kunde göra för dig! Jag gjorde verkligen allt. Det vet du också att jag gjorde älskling. Men jag måste säga att det var riktigt jobbigt att se dig bli så förändrad, men jag älskade dig hela vägen och du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta Rickard. Du var mitt liv, mitt allt. Du var det bästa som hänt mig. Jag älskar dig.. Tack alla vänner och släktingar och familjemedlemar som stöttat mig hitills, ni behövs <3 Tackar även alla som har skickat pengar till cancerfonden och alla som skickat blommor till mig <3 Rickard.. Må du vila i frid Rickard- allt från början Jag kommer aldrig glömma det dagen då vi fick reda på att du hade cancer.Du hade haft problem med magen länge då. Redan i Augusti 2011 var vi på akuten i Helsingborg för att du hade blod i avföringen, de tog ett litet stick i ditt finger, sen skickade de hem oss för det visade inget, men de talade om för oss att du skulle kontakta din vårdcentral vilket du gjorde.Du fick göra avföringsprover men de visade inga bakterier, så läkaren trodde det berodde på dina nya tabletter mot "fladdriga ben"Du testade en massa olika saker, du slutade med kaffet, du testade om det var så att du var laktiosintolerant, det blev bättre några veckor sen blev det sämre igen!I januari 2012 slog du näven i bordet hos din neurolog och sa till han att nu måste ni göra nått åt detta.Du fick en remiss till endoskopin i Landskrona den 24/4-12 , snacka om lång väntetid. Jag följde med dig dit, och när du blev inkallad frågade jag om jag skulle följa med dig in, men du sa nej, vilket du senare inte fattade själv varför du sagt. Jag vet att du var orolig för undersökningen, så trodde du bad om lugnande, så när läkaren kallade på mig i väntrummet tänkte jag ah nu har han fått så mycket lugnande att han knappt kan gå själv.Men när jag kom in i undersökningsrummet och såg dit sittandes på en stol och tårarna bara rann sprang jag fram till dig och kramade om dig och pussade dig på huvudet och frågade - vad är det älskling ?! Du svarade inte, utan läkaren ställde fram en stol till mig och bad mig sätta mig ner. Han sa då de hemskaste orden jag troligen hört nån gång. Rickard har en tumör i tjocktarmen och den ser elakartad ut, du hade haft den i ca 4-5 år sa läkaren. Jag nickade och ställde några kanske konstiga frågor, vad vet jag, det blev liksom tomt i huvudet. Vi fick sätta oss i deras fika rum ett tag o lugna ner oss, sedan när vi gick därifrån sa vi till varandra att detta känns inte som på riktigt. Du cyklade till jobbet och jobbade och jag cyklade till mamma. Jag kom inom dörren hos mamma och sa Rickard är sjuk, sen brast allt. Han kommer ju att dö sa jag. Mamma tröstade mig.Dagen därpå ringde gynekologen till dig och talade om att han skulle skicka remiss till Rmc så vi skulle få göra en Ivf, äntligen något positivt tänkte vi. Men vad vi inte visste då var att vi aldrig skulle få göra nån Ivf.</p> <p> </p> <p>Återbesöket på endoskopin den 27/4-12 gav oss inga munta besked det var cancer, cancer, det är ju bara sånt som drabbar andra inte en själv ?? Jag höllt om dig och sa att detta fixar vi. Du fick tid för röntgen för att se om cancern hade hunnit sprida sig. Jag ringde mitt jobb och tog ut 3 dagars semester för at vara med dig, ville ju inte lämna dig ensam med detta hemska beskedet. Vi cyklade ner till ditt jobb och pratade med Ers höghet och vise vd som du kallade din chef och hans sambo. Den 30/4-12 kom du hem efter att ha jobbat i 2 timmar, du mådde så dåligt så jag körde till till psykakuten i Lund, där du fick utskrivet lugnande mediciner och blev sjukskriven en vecka!Den 4/5-12 hade du tid till röntgen, jag följde med dig dit, du var så orolig, men du tyckte inte det var så farligt att röntgas i den röntgenmaskinen! Efter röntgen blev det en olidlig väntan på svar, vi viste inte ens var vi skulle få svaret nånstanns.Du fick hemskickat en remiss från Malmö och vi åkte dit den 10/5-12, enligt pappret var det bara en undersökning, för att kolla om man kunde sätta in en stänt. De kollade lite och sa sedan att vi skulle ses inne på läkarens rum. Där fick vi verkligen nästa käftsmäll, cancern hade spridit sig till både levern och lungorna. Läkaren talade om att det inte gick att bota ,men att man kunde krympa tumörerna Jag var tvungen att gå ut o fylla på parkeringen till bilen och kände hur paniken kom, du får inte försvinna från mig.Den 12/5 vid 15 tiden fick du så ont i bröstet och ner mot magen, du ringde sjukvårdsupplysningen och de tyckte att du skulle åka in, men vi väntade till kvällen, vi kom till akuten vid kvart i 10 satt och väntade i en hel timme på att bara få komma till receptionen. klockan 12 blev du inkallad, fick ta en massa prover, sen körde de in dig i ett litet rum, du somnade gott där medans jag vankade runder till klockan blev halv 6 på morgonen då läkaren äntligen kom och sa att han lägger in dig på KAVA. Jag åkte hem och sov tre timmar och var hos dig igen klockan 11. De gjorde en massa undersökningar och kom väl tillslut fram till att det var metastaserna i levern som gjorde ont. Jag satt hos dig från 11 på morgonen till 20-21 på kvällen, fast du låg o sov så var jag hos dig hela tiden älskling. Du blev nerkörd till Onkologen där du sedan fick permission i några dagar, för att sedan bli utskriven. Du blev så glad, du hatade verkligen att ligga på sjukhus. Du hatade sjukhus överhuvudtagetVi var återigen på onkologen och fick en massa information, läkaren lät så positiv, han sa att de såg ljust på detta att det skulle gå bra, att om inte det ena cellgiftet hjälpte så bytte man bara. Du frågade hur länge kan man leva med detta ? Läkaren sa allt mellan 1 vecka och 10 år. I mitt stilla sinne tänkte jag, 10 år det är inte mycket men om en 5-6 år har de säkert hittat mediciner som kan hjälpa han att få leva fler år än så Den 31/5-12 flyttade vi till vårt efterlängtade hus.Så den 4/6 startade cellgifterna, veckan innan hade vi varit på Rmc i Malmö och lämnat spermier för infrysning. Du fick ligga över på sjukhuset första natten så att de hade koll på dig och att du mådde bra! Du fick en pump som skulle sitta under 44 timmar så det var ett väldans farande fram och tillbaka till sjukhuset, och du var så trött. Cellgifterna tog verkligen på dina krafter, men du hade ju tv:n och titta på det var ju både Hockey Vm och fotbolls Em så du klagade inte.27/6-12 var det så dax för dig att åka in till Lund för att ta av pumpen, de tyckte att du såg trött ut och lade in dig igen. Du hade dåliga blodvärden och fick 2 påsar blod. När jag och sväris kom till dig för att hälsa på så var du så flummig, pratade konstigt och osammanhängande, och hade väldigt svårt att svara på läkarens frågor, så jag frågade läkaren varför är han så konstigt, då hon vänder sig till dig och frågar - är du konstig Rickard, var på du svarar - ja jag känner mig okontaktbar, hon gjorde en massa tester och kollade troligen så att han inte hade fått nån propp. Senare kom hon igen och sa att de måste sätta ut en av hans epilepsimedicin för att levern inte längre kunde få ut den ur kroppen så fort som den skulle, det var därför han var flummig! Så de ökade den andra medicinen o efter de fick du aldrig några anfall mer. Du blev återigen röntgad och på röntgen såg man att tumörerna och metastaserna hade ökat och även i blodet på markörerna såg man detta. Så man bytte redan då cellgiftet, vi fick reda på senare att du hade antikroppar mot det första cellgiftet.Du talade om för mig senare att du hade hallucinerat, sett granngubben gå in på toa 2 gånger inom loppet av 5 sekunder. Vid ett tillfälle pekade du upp mot taket och sa 1988 och jag kollade och undrade var då såg dom siffrorna, -äh jag bara skojjar sa du lite lamt. Men senare berättade du att du hade sett talet i gröna färger ,men när överdoseringen av läkemedelet hade börjat lägga sig såg du att det var vanliga krokar till draperiet som hängde för sig själv. Du låg inne i nästan en vecka, och när du äntligen hade fått beskedet att dus kulle få komma hem skickade du ett sms : Jag Rickard Svensson ska få komma hem idag Jag hade varit sjukskriven för krisreaktion och började jobba på halvtid innan semestern, hela semestern fixade jag i trädgården och umgicks med dig så mycket jag bara kunde, vi satt uppe till sena natten o till o med tidiga morgonen och tittade på alla de filmer du ville se. Du var som piggast om nätterna. Du började äta allt sämre, men jag lagade allt det du ville ha, men de var inte mycket du tyckte var gott, stuvade mackaroner eller en ugnsstekt laxbit, köpte massor av glass, du älskade ju glass. Vi tittade på os o hade det mysigt. Sommaren flöt framåt men du blev allt svagare och tröttare, men rätt var de var så var du mycket piggare, äntligen tänkte jag börjar det gå på rätt håll. Jag gick tillbaka till jobbet och jobbade 1 dag sen blev jag hemma med närståendepenning eftersom du återigen blev mycket svagare efter att återigen fått mer blod, alla sa efter du fått blod blir du mycket piggare, men det blev du aldrig snarare tvärtom. Sen sa de att du skulle läggas in 2-3 dagar för att få näringsdropp eftersom du hade för lågt albumin