Evelinas

Av Evelina Sundgren

21 april 2009

Välkommen! 3 dec 2008 fick jag beskedet att min pojkvän antagligen lider av cancer. Insamlingen är till honom och alla andra som drabbas. Undersökningar och operation följde, och den 14 januari kom det efterlängtade beskedet: tumören i magen var godartad, vilket innebar en stor lättnad givetvis! Insamlingen fortsätter! Detta skrev jag dagarna efter beskedet kom: I väntans tider Detta brukar innebära att man är gravid och väntar på sitt efterlängtade barn och sitt nya liv. Jag befinner mig i väntans tider tillsammans med den jag älskar och den jag hoppas få leva resten av mitt liv med. Nej, jag är inte gravid men väntar ändå, väntar på ett gott besked som är så efterlängtat. Det jag vill mest av allt är att få höra dessa få ord som kan ta bort all oro som gror i mig, en rädsla så stark som denna har jag aldrig känt förut. Än sålänge är inget säkert och man ska inte "måla fan på dörren" men det är mycket möjligt att den närmaste tiden kommer bli väldigt tuff, kanske det tuffaste jag har upplevt. Men det är okej, du kommer klara detta och jag kommer klara detta för det enda som är säkert är att vi har varandra och så kommer det förbli oavsett vilket besked som kommer. Jag är inte religös på något sätt men jag kan inte undvika att hoppas på en högre kraft som kanske hör min bedjan, det finns inget jag önskar mig mer än att kunna ta en del av bördan som vilar på dina axlar, kunde jag så hade jag tagit hela smällen för att på något sätt försäkra mig om att du är säker. Vi kommer ta en dag i taget och jag finns bredvid dig hela resan hur lång den än blir, det gäller att se det positiva i alla situationer och jag vet att oddsen är på vår sida. Ska försöka att inte oroa mig för mycket men det är så himla svårt och otålig som jag är vill jag helst veta igår hur vi ska tackla detta enorma hinder som är i vår väg. Förbi det ska vi i alla fall oavsett hur högt det är.