Ellenors insamling för allas drömmar!

Av Ellenor Thwaites

28 oktober 2019

Så... livet tog en oväntad vändning den här våren. Vill börja med att förklara att jag funderat väl och länge på huruvida jag vill dela med mig av denna resa. Nu när jag tagit beslutet att göra det så ber jag samtidigt om respekt mot mig och min familj. Vill skydda min familj så vänd er snälla till mig om ni har några funderingar. Livet går upp och ner och jag är otroligt tacksam och stolt över mitt liv med alla dess toppar, men även dalar. Mitt liv har lärt mig att de krokigaste vägarna leder till de vackraste platser. Jag har aldrig haft hälsan med mig. Jag är som några av er vet född med en njursjukdom som gjorde att mina njurar slutade fungera i unga år. P.g.a detta har jag gått igenom dialys och till slut fått en ny njure tack vare att någon för mig okänd människa valde att donera sina organ efter sin död. Ingen vet om det är till följd av mediciner, undersökningar eller någon annan anledning som jag i våras hittade en knöl i mitt bröst. Efter flera undersökningar och försök från vänner och sjukvården att lugna mig så fick jag beskedet. Jag hade vid 28 års ålder fått bröstcancer. Ungefär 5% av alla drabbade är under 40 år. Under 30 år är det så ovanligt att jag inte fått någon siffra. Jag fick veta att den var väldigt aggressiv men att jag hade upptäckt den tidigt. De ville påbörja behandling direkt och cellgifter skulle sättas in redan 7 dagar senare. Det var startskottet på en otroligt tuff period för mig och min familj. Den fysiska påfrestningen av behandlingen och den psykiska chocken av att få ett cancerbesked. Jag har tyckt det varit otroligt jobbigt under min uppväxt att bli förknippad med en sjukdom men har känt så starkt att det varit min skyldighet att berätta om min historia för att uppmärksamma ämnet organdonation. Tanken att nu behöva bli förknippad med även cancer var svår för mig att hantera och tänkte direkt att jag inte ville berätta. Jag orkar inte, jag ville gömma mig och kriga i ensamhet. Men så funkar inte livet. Det går inte att gömma sig bakom cancer. Cancer har ingen respekt, väntar inte på någon och tar ingen hänsyn. Mer än någonsin har det synts på mig att jag varit sjuk och en annan känsla har växt sig stark i mig på sistone. Återigen känslan av att jag måste berätta. Att det är min skyldighet. Att jag fortfarande har möjligheten att kunna berätta, jag är fortfarande här, på ett sätt mer än någonsin. Jag tänker på min treåriga son som fått se sin mamma må dåligt utan att riktigt kunna förstå. Jag tänker på alla de som inte längre finns med oss, som förlorat kampen och som inte längre kan sprida sin historia. Jag kan fortfarande påverka och jag kan fortfarande göra skillnad. Det är anledningen till att jag väljer att dela med mig. Det är också väldigt viktigt för mig att det är med mina ord som min omgivning får ta del av min resa och att den inte berättas på ett icke sanningsenligt vis på annat håll. Man blir inte friskförklarad för det finns inga garantier. Men jag har haft bästa möjliga effekt av behandlingen. Inte en enda cancercell kunde de hitta där tumören satt efter behandlingen. Jag gjorde något jag aldrig trodde jag skulle ha kraft eller ork till, igen. Det tänker jag inte skämmas över, förminska eller försöka dölja på något vis! Jag har startat en insamling till Cancerfonden. Om man känner att man vill visa lite omtanke och göra skillnad för mig och alla andra drabbade så kan man skänka en slant dit, det skulle betyda mycket för mig. Jag och många med mig drömmer om en framtid där ett cancerbesked inte innebär dödsångest och panik. Där det finns botande medicin som påverkar bara cancerceller och inte bryter ner ens kropp så extremt. Vi drömmer alla om att få ha våra nära och kära kvar hos oss så länge som möjligt. Tyvärr krossar cancer många drömmar och det är endast tillsammans som vi kan göra så att fler få förverkliga och uppleva sina drömmar, vad de än må vara. Hjälp mig att dela min historia så att den når fler och förhoppningsvis genererar mer bidrag till Cancerforskningen. För om cancer lärt mig något så är det att livet är underbart, i all sin enkelhet. Det är de diskreta och vardagliga stunderna som formar våra liv, stunder där allt får mening. Jag älskar mitt liv! Ingen vet vad som väntar en och visst ska vi alla en gång dö, men alla andra dagar så ska vi leva! Så lev som bara den! #fuckcancer