Cancerfondsrapporten 2011
Cancerfondsrapporten 2011 lyfter bland annat nivåstrukturering, det vill säga att rätt åtgärd ska ske på rätt plats i vården. I rapporten belyser vi också behovet av en starkare vårdforskning samt en cancerform det talas tyst om - bukspottkörtelcancer.
(Upp)
Centralisering av cancervård räddar liv
Vård ska ske så nära hemmet som möjligt – det är en allmänt vedertagen princip. Men det är mer komplicerat än vad det låter. Det viktigaste är att vården håller en så hög kvalitet som möjligt. För mindre vanliga cancerformer kan ”så nära som möjligt” betyda att alla patienter i en viss region – eller till och med Sverige – behandlas på samma ställe. En centralisering av exempelvis avancerad kirurgi skulle rädda många liv. Trots att vi vet detta görs hundratals operationer av mindre vanliga diagnoser på kliniker som har för litet patientunderlag. Sämre överlevnadssiffror är konsekvensen. Det är oacceptabelt!
Ett övertygande vetenskapligt underlag visar att överlevnaden vid operationer av exempelvis bukspottkörtelcancer och äggstockscancer är starkt beroende av hur många operationer av samma typ som de kirurgiska teamen genomför per år. Ju fler operationer, desto bättre resultat. Färre operationer betyder mindre erfarenhet och, tyvärr, väsentligt sämre prognos för patienten.
Många liv skulle kunna räddas genom centralisering och specialisering, där endast team specialiserade på äggstockscancer utförde denna operation. Av de runt 750 kvinnor som årligen drabbas av äggstockscancer kommer 375 leva fem år senare. Med mer specialiserad kirurgi kunde den siffran enligt en studie vara 525. Det är 150 liv som avslutas i förtid varje år. Vi kan inte acceptera att människor dör i onödan, på grund av illa organiserad vård.
De regionala cancercentrum som nu är under uppbyggnad kommer få ett stort ansvar för att denna specialisering ska omsättas i klinisk praktik. Med uppbyggnaden av dessa har processen påbörjats. Det blir upp till dem att organisera cancervården inom respektive region, och att avgöra vilken typ av kirurgi som kan utföras på mindre sjukhus och vilka typer som behöver lyftas till regional nivå. För att lyckas, krävs det att landets landstingspolitiker ger dem alla förutsättningar.
(Upp)Statistik
Antalet personer som drabbas av någon form av cancer har ökat konstant de senaste två decennierna. Den viktigaste förklaringen är att befolkningen blir äldre och att screeningprogram och förbättrade diagnosmetoder fångar upp fl er fall.
Varje år diagnostiseras över 50 000 fall av cancer i Sverige, jämnt fördelat mellan män och kvinnor. Antalet diagnostiserade fall motsvarar folkmängden i en mellanstor, svensk stad. Vanligaste cancerformerna är prostatacancer och bröstcancer; tillsammans utgör dessa en tredjedel av alla diagnostiserade fall.
(Upp)Forskning
Vårdforskning har potential att utveckla cancervården – inte minst genom att knyta ihop och nyttiggöra annan kunskap. Men då krävs det att den utvecklas till en mångprofessionell och ämnesöverskridande forskningsdisciplin. Basen för detta
är starka, multidisciplinära forskargrupper som vågar sikta mot vårdforskningens internationella toppskikt. Dessvärre präglas vårdforskningen i dag av fragmentering och brist på visioner. Studierna är alltför ofta små och beskrivande, och på de flesta platser lyser de ambitiöst upplagda interventionsstudierna med sin frånvaro. Genomslaget inom sjukvården har varit begränsat.
(Upp)Bukspottkörtelcancer
Varje år dör lika många människor i bukspottkörtelcancer som i bröst- eller tjocktarmscancer. Men det är en cancerform det talas tyst om. Bukspottkörtelcancer är en oftast snabb, plågsam och nedbrytande cancersjukdom med begränsade
behandlingsmöjligheter. Sjukdomen riskerar att utgöra en tragisk golgatavandring för patienter och närstående. Det är inte acceptabelt att cancersjukvården står handfallen
inför en så dödlig tumörsjukdom. Om man en dag ska kunna säga ”vi har besegrat bukspottkörtelcancer” krävs mer än utveckling av befintliga metoder – det krävs ett vetenskapligt genombrott. Forskarna behöver samla mängder av kunskap om hur sjukdomen uppkommer och fortskrider så att den kan upptäckas snabbare och behandlas effektivare. För att nå dit måste intellektuella, experimentella och kliniska resurser samordnas. Potentialen inom området är enorm – något som Sveriges universitet och regionala cancercentrum gemensamt borde ta fasta på.
Läs mer om bukspottkörtelcancer.
(Upp)Prevention
Länge har det varit känt att prevention är det enskilt viktigaste och långsiktiga sättet att minska insjuknandet och dödligheten i cancer. Med en effektiv cancerprevention kan dödligheten i cancer sänkas med 30 procent. För att nå dit måste dock cancer-preventionen prioriteras på ett tydligare sätt än vad som hittills varit fallet.
Beslutsfattarna verkar nu vara på väg att förstå vikten av preventionsfrågan och en ökad medvetenhet genomsyrar politiken både på nationell och på regional nivå. Både Socialstyrelsens nationella riktlinjer om prevention och den statliga utredningen En nationell cancerstrategi för framtiden är exempel på en positiv förändring. Trots detta sker det fortfarande för lite inom området. Att minska antalet rökare är det mest effektiva målet för cancerprevention men det finns även andra områden, som övervikt, alkoholkonsumtion, solning och vaccination, som måste prioriteras.
(Upp)Cancervården i Sverige
Sverige har – i internationell jämförelse – en cancervård som fungerar bra. I en stor, nyligen publicerad studie, hade Sverige de bästa överlevnadstalen av elva undersökta länder. Samtidigt blir det alltmer uppenbart att det finns stor förbättringspotential
inom den svenska cancervården. Stora ibland svårförklarliga, regionala skillnader gör att inte alla patienter får bästa tänkbara vård. Det råder också brist på personal inom vissa nyckelgrupper i cancervården. Både patologer och radiologer varnar för akuta och framtida problem inom diagnostik och behandling.