0

Aktiviteter i sociala medier

Rehabilitering

All rehabilitering handlar om att på olika sätt återgå till det som varit tidigare. För cancersjuka innebär det att lotsas eller få hjälp med att så långt det är möjligt komma tillbaka till livet som pågick före sjukdomen.

Vad är rehabilitering?

”Re” betyder ”åter”

Ett cancerbesked innebär att livet ställs på ända och att det förändras. Invanda vardagsrutiner, jobb, fritid och relationer till vänner och närstående utsätts för stora påfrestningar. Utmaningarna är inte bara fysiska utan även i hög grad både psykologiska, sociala, existentiella och ibland ekonomiska. Behovet av stöd och vård under sjukdomsförloppet varierar stort och för att tydliggöra själva rehabiliteringen delas den in i fyra olika områden. Vi talar om psykisk, fysisk, social och existentiell rehabilitering.

Psykisk rehabilitering

Ett cancerbesked rör upp många känslor och väcker en hel del frågor. Att helt plötsligt vara en cancerpatient från att tidigare kanske ha varit frisk kan vara svårt att hantera. Det är vanligt med funderingar kring döden och om hur livet efter behandlingen kommer att bli. Många funderar också över om de kommer att kunna hantera oron för återfall och sorgen efter förlorade funktioner eller en kroppsdel, till exempel ett bröst. Psykisk rehabilitering handlar om att ta dessa frågor och funderingar på allvar genom individuella samtal eller i grupp.

Psykisk rehabilitering innebär vanligtvis kontakt med kurator, psykolog, psykiatriker eller sjuksköterska med psykosocial vidareutbildning. Rehabiliteringen kan ske individuellt eller i grupp. Ibland kan också närstående medverka. Utgångspunkten för rehabiliteringen är den enskilda patientens behov och situation.

Fysisk rehabilitering

Fysisk rehabilitering innebär vanligen att kroppen stärks genom olika träningsaktiviteter. Rörelse påverkar även det psykiska välbefinnandet och kan göra att vi generellt sett mår bättre och känner oss piggare. Fysisk rehabilitering kan handla om allt från promenader till hård träning beroende på de egna förutsättningarna.

Men fysisk rehabilitering handlar inte bara om träning utan även om hjälp vid olika typer av fysiska funktions- och aktivitetsnedsättningar. Det kan till exempel vara konsekvenser efter en amputation, illamående, inkontinens, tal- och sväljsvårigheter eller smärta. Här gäller det att konsultera rätt typ av rehabiliteringspersonal, till exempel dietist, logoped, fysioterapeut eller tandläkare.  

Social rehabilitering

Att återgå till livet efter cancerbeskedet eller behandlingen kan vara mer eller mindre utmanande. Den sociala rehabiliteringen handlar om denna övergång och syftar till att hjälpa patienten tillbaka till det vanliga sociala sammanhanget, till arbete, föreningsliv och fritidsaktiviteter som man hade före sjukdomen.

Som exempel kan någon som tidigare simmat mycket, men som känner sig hindrad efter en bröstcanceroperation, behöva hjälp och stöd med att våga gå till badhuset igen. En arbetsterapeut kan bidra med hjälpmedel för att patienten återigen ska kunna klara av vardagliga sysslor som till exempel matlagning. För att komma tillbaka till arbete kan arbetsplatsen behöva anpassas. Kuratorer och arbetsterapeuter är exempel på yrkesgrupper som kan konsulteras vid social rehabilitering.

Existentiell rehabilitering

Att få en potentiellt livshotande sjukdom gör att många under lång tid känner en existentiell oro vilket gör det svårt att återfå hopp och livsgnista. För de flesta patienter innebär cancerdiagnosen en omedelbar konfrontation med döden, samtidigt som de blir medveten om den egna sårbarheten.  

Existentiell rehabilitering handlar till stor del om att göra det möjligt att bearbeta sin situation genom att fundera över vad som är värdefullt i livet. Stor vikt läggs på livsåskådningsfrågor. Vilka värderingar har jag? Hur skulle jag vilja möta min död? Vad är väsentligt nu och framåt i livet – oavsett hur lång tid som finns kvar av det? Samtal om existentiella frågor sker ofta tillsammans med präster och diakoner, enskilt eller i grupp tillsammans med andra med livshotande sjukdom.

Definition av rehabilitering (det nationella vårdprogrammet utgår från denna):

”Cancerrehabilitering syftar till att förebygga och reducera de fysiska, psykiska, sociala och existentiella följderna av cancersjukdom och dess behandling. Rehabiliteringsinsatserna ska ge patient och närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt”.

Dina rättigheter 

Rätt till kontaktsjuksköterska och individuell vårdplan

Rehabilitering ska löpa under hela vårdprocessen – från det att patienten får sin diagnos, under behandling och vid uppföljning. Rehabiliteringen fortsätter alltså och tar inte slut när själva behandlingen är genomförd. En person som inte varit i behov av rehabilitering i ett tidigare stadium kan behöva och har rätt till stöd långt senare på grund av ”sena effekter” av cancer och cancerbehandlingen.  

Alla som drabbas av cancersjukdom ska få en skriftlig individuell vårdplan som är en sorts överenskommelse mellan vårdgivaren och patienten. Tanken med vårdplanen är att den ska ge en överblick av sjukdomen, behandlingen och rehabiliteringen. Behoven av rehabilitering ska gås igenom och planeras utifrån patienten och personens egna resurser och situation. Målen och åtgärderna ska följas upp regelbundet med patienten. Eftersom behovet av rehabilitering kan ändras över tid är det viktigt att det med jämna mellanrum görs nya bedömningar, exempelvis vid diagnos och vid start eller avslutande av behandling.

Alla cancerpatienter har rätt att få en kontaktsjuksköterska som är en central person i rehabiliteringen. Syftet med en kontaktsjuksköterska är att informationen och kommunikationen mellan patient och vårdenheten ska vara så bra som möjligt och att patienten ska få lättare att vara delaktig i vården. Det är kontaktsjuksköterskan som ansvarar för att rehabiliteringspersonal kopplas in om det behövs och upprättar den individuella vårdplanen, ”Min vårdplan”, som bland annat ska beskriva behoven av rehabilitering, och som även ansvarar för att rehabiliteringspersonal kopplas in om det behövs. Kontaktsjuksköterskan ska vara en vägledare genom hela vårdkedjan och är den person som patienten ska vända sig till med sina frågor och önskemål.

Olika former av rehabilitering

Rehabilitering och vård sker nära varandra och ofta samtidigt. Det ges vanligen inom primärvården och på sjukhusen, polikliniskt. Så kallad intensiv rehabilitering sker på särskilda rehabiliteringsinternat, finns tillgängligt i vissa landsting, under cirka en till två veckor. Syftet med den här typen av rehabilitering är att tillsammans med andra bearbeta konsekvenserna av sin sjukdom och stärka den fysiska förmågan. Intensiv rehabilitering bör följas upp efteråt av sjukvården.

Ordet rehabilitering omfattar så många aspekter och kan ges på en mängd sätt utifrån den enskilda individens särskilda behov. Det kan handla om fysisk träning eller rörlighetsträning, med hjälp av vattengymnastik eller yoga. Rehabiliteringen kan också bestå av olika åtgärder för att återfå funktion efter kirurgi, såsom till exempel inkontinensträning eller talträning. För vissa behövs praktisk hjälp av arbetsterapeut för att kunna klara vardagliga sysslor, samtidigt som de behöver samtals- och krisstöd. Behoven är vitt skilda och det är kontaktsjuksköterskans uppgift att kartlägga vilka insatser som krävs för varje person.

Personalkategorier

För att få tillgång till specialiserad rehabilitering krävs remiss från en läkare eller på vissa håll en sjuksköterska. Följande yrkeskategorier arbetar med specialiserad rehabilitering:

Arbetsterapeut – för strategier eller hjälpmedel för att kompensera en förlorad eller nedsatt funktion. 
Dietist – för kostråd vid exempelvis illamående, tugg- och sväljproblem, smärta och dålig aptit.
Fysioterapeut – för individuellt anpassad träning vid fysisk svaghet eller nedsatt rörlighet.
Logoped – för träning av funktion i mun och svalg samt talträning.
Läkare – för övergripande medicinskt ansvar.                                                              Psykiater – medicinering och stöd.
Psykolog – för psykologisk behandling.
Psykosocial sjuksköterska – för stöd och information.                                                Psykoterapeut – för psykoterapi
Kurator – för stöd, ekonomisk och social rådgivning.
Sexolog – för rekommendationer och behandling kopplat till sexuell hälsa.
Sjukhuspräst/diakon – för samtalsstöd kring livsåskådningsfrågor.
Stomiterapeut – för instruktion och stöd för patienter med stomi.  
Tandhygienist – för mun- och tandhälsa, exempelvis för att undvika infektioner.
Tandläkare – för mun- och tandhälsa, exempelvis i samband med operation i mun eller käke.
Uroterapeut – för hjälp med inkontinensträning.

Hit kan du vända dig

Ibland är behovet av rehabilitering inte så stort direkt efter en cancerbehandling. Vissa problem uppstår först långt efteråt, när det inte finns någon etablerad eller kontinuerlig kontakt med sjukhuset. Oavsett när funderingar och frågor uppstår är det i första hand kontaktsjuksköterskan som ska hjälpa till. Om du av någon anledning inte har någon kontaktsjuksköterska, bör du vända dig till din vårdcentral.